Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/565

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
227
sammanfattning.

storlek, styrka, mod och stridslystnad äfvensom hans särskilda försvarsmedel hafva allesammans blifvit förvärfvade eller modifierade genom den form för urvalet, hvilken jag har benämnt könsurval. Detta beror icke på någon öfverlägsenhet i den allmänna kampen för tillvaron, utan på att vissa individer af det ena könet, vanligen det hanliga, hafva haft framgång i andra hanars besegrande, och derpå att de hafva efterlemnat ett större antal afkomlingar till att ärfva deras öfverlägsenhet, än förhållandet har varit med de mindre framgångsrika hanarne.

Det gifves en annan, fredligare täflan, hvarigenom hanarne försöka att uppegga eller locka till sig honorna. Detta kan ske genom de starka lukter, hvilka spridas af hanarne under fortplantningstiden, hvarvid de luktafsöndrande körtlarne hafva blifvit förvärfvade genom könsurval. Om samma åsigt kan utsträckas till rösten, är tvifvelaktigt, ty hanarnes röstorganer kunna hafva blifvit förstärkta genom att användas i den fortplantningsskickliga åldern under kärlekens, svartsjukans eller raseriets mäktiga inverkan och öfverflyttats till samma kön. Åtskilliga kammar, tofsar och mantlar af hår, hvilka antingen äro inskränkta till hanen eller mera utvecklade hos detta kön än hos honorna, tyckas i de flesta fall tjena endast till prydnader, ehuru de någon gång göra tjenst som ett försvar mot rivaliserande hanar. Det finnes äfven skäl att förmoda, det hjortarnes greniga och vissa antilopers vackra horn, ehuru egentligen använda som anfalls- eller försvarsvapen, hafva till en del blifvit förändrade för prydlighetens skull.

Då hanen skiljer sig från honan till färgen, visar han i allmänhet mörkare och skarpare kontrasterande färger. Vi träffa icke inom denna klass de präktiga röda, blå, gula och gröna färger, hvilka äro så vanliga hos fogelhanar och många andra djur. De nakna delarne hos vissa fyrhändte måste dock undantagas, ty sådana, ofta egendomligt belägna delar äro hos några arter färgade på det mest lysande sätt. Hanens färger kunna i andra fall bero på simpel variation utan tillhjelp af något urval. Men då färgerna äro mycket olika och starkt framträdande, då de icke utvecklas förrän nära mogenhetsåldern, och då de gå förlorade efter kastrering, kunna vi knappast undgå att draga den slutsatsen, att de genom könsurval hafva förvärfvats till prydnader och uteslutande eller nästan uteslutande öfverflyttats till samma kön. Då båda könen ega samma färger, och då färgerna äro tydliga eller egendomligt anordnade utan att göra den minsta synbara nytta som ett skydd, och särskildt då de åtföljas af åtskilliga andra prydliga bihang, ledas vi af analogi till samma