Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/588

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
250
sekundära könskarakterer hos menniskan.

att ögats sneda ställning, hvilken är egendomlig för chineserna och japaneserna, öfverdrifves i deras målningar för att, som “det synes, visa dess skönhet i motsats mot de rödhåriga barbarernas öga“. Det är väl bekant, såsom Huc flerfaldiga gånger anmärker, att chineserna från det inre af landet anse europeerna förskräckliga med deras hvita hud och framstående näsor. Enligt våra åsigter är näsan långt ifrån alltför mycket framstående hos infödingarne på Ceylon; dock “blefvo under sjuttonde seklet chineserna, hvilka voro vana vid mogulracernas platta drag, förvånade ofver cingalesernas framskjutande näsor, och Tshang beskrifver dem såsom egande “en fogelnäbb och menniskokropp“.“

Efter att omständligt hafva beskrifvit Cochin-Chinas folk säger Finlayson, att deras rundade hufvuden och ansigten äro deras förnämsta kännetecken, och han tillägger, att “hela uttryckets afrundning är påtagligare hos qvinnorna, hvilka anses sköna, allt efter som de visa denna ansigtsform“. Siameserna hafva små näsor med divergerande näsborrar, en stor mun, temligen tjocka läppar, ett märkvärdigt bredt ansigte med ganska höga och breda kindkotor. Det är således icke underligt, att “skönhet enligt vår åsigt är främmande för dem. Dock anse de sina egna qvinnor vara mycket skönare än de europeiska“.[1]

Det är en väl bekant sak, att bakre delen af kroppen skjuter ut på ett underbart sätt hos många hottentottqvinnor; de äro steatopyger, och Sir Andrew Smith är viss på, att denna egendomlighet storligen beundras af karlarne.[2] Han såg en gång en qvinna, hvilken betraktades som en skönhet, och hon var så ofantligt utvecklad baktill, att hon icke kunde resa sig upp, då hon satt på jemn mark, utan måste släpa sig framåt, tills hon uppnådde en sluttning. Några qvinnor i åtskilliga negerstammar äro karakteriserade på samma sätt, och Somalimännen “sägas“, enligt Burton, “välja sina hustrur på så sätt, att de ställa dem på linie och taga den, som skjuter längst ut a tergo. Ingenting kan för en neger vara förhatligare än den motsatta formen“.[3]

Hvad färgen beträffar, hånade negrerna Mungo Park för hans hvita hud och framstående näsa, hvilka båda de betraktade

  1. Prichard enligt Crawfurd’s och Finlayson’s uppgifter, i Phys. Hist. of Mankind, vol. IV, sid. 534, 535.
  2.  »Idem illustrissimus viator dixit mihi præcinctorium vel tabula fæminæ, quod nobis teterrimum est, quondam permagna æstimari ab hominibus in hac gente. Nunc res mutata est, et censet talem conformationem minime optandam esse.»
  3. The Anthropological Review, November 1864, sid. 237. Se angående vidare hänvisningar Waitz, Introduction to Anthropology, engelska öfversättningen, 1863, vol. I, sid. 105.