Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/587

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
249
skönhetens inflytande vid giftermål.

hon än må höra, på samma sätt som de nästan i hela verlden gällande vanorna att dansa, maskera sig och förfärdiga simpla målningar.

Sedan vi hafva förutskickat dessa anmärkningar om den beundran, som vildar känna för åtskilliga prydnader och för de i våra ögon högst fula vanskapligheter, vilja vi undersöka, i huru hög grad karlarne taga intryck af sina qvinnors utseende, och hvilka deras åsigter om skönhet äro. Som jag har hört det påstås, att vildar äro fullkomligt likgiltiga för sina qvinnors skönhet, i det att de värdera dem endast som slafvinnor, kan det vara på sin plats att anmärka, att denna slutsats alls icke öfverensstämmer med den omsorg, hvarmed qvinnorna smycka sig, eller med deras fåfänga. Burchell[1] meddelar en nöjsam berättelse om en qvinna, tillhörande bushmännens stam, hvilken förbrukade så mycket fett, röd ockra och glänsande puder, “att hon skulle hafva ruinerat hvarje annan än en rik man“. Hon ådagalade också “mycken fåfänga och en allt för tydlig kännedom om sin öfverlägsenhet“. Hr Winwood Reade underrättar mig, att negrerna på vestkusten ofta samtala om sina qvinnors skönhet. Några kompetenta iakttagare hafva skrifvit den förfärligt utbredda vanan att döda barnen på qvinnornas önskan att bibehålla sitt goda utseende.[2] I åtskilliga trakter bära hustrurna amuletter och kärleksmedel för att vinna sina mäns tillgifvenhet, och hr Brown uppräknar fyra växter, som för detta ändamål användas af nordvestra Amerikas qvinnor.[3] Hearne,[4] hvilken lefde många år bland de amerikanska indianerna, och som var en utmärkt iakttagare, säger vid tal om qvinnorna: “Fråga en nordlig indian, hvad skönhet är, och han skall svara: ett bredt, platt ansigte, små ögon, höga kindkotor, tre eller fyra breda, svarta linier tvärt öfver hvardera kinden, en låg panna, en stor, bred haka, en klumpig höknäsa, en gulbrun hud och ned till gördeln hängande bröst.“ Pallas, som besökte det chinesiska rikets norra delar, säger: “De qvinnor föredragas, som hafva mandschuformen, d. v. s. ett bredt ansigte, höga kindkotor, ganska bred näsa och ofantliga öron“;[5] och Vogt anmärker,

  1. Travels in South Africa, 1824, vol. I, sid. 414.
  2. Se angående hänvisningar Gerland, Ueber das Austerben der Naturvölker, 1868, sid. 51, 53, 55, äfvensom Azara, Voyages o. s. v., tomen II, sid. 116.
  3. Om de vegetabiliska produkter, som användas af nordvestra Amerikas indianer, Pharmaceutical Journal, vol. X.
  4. A Journey from Prince of Wales Fort, oktavupplagan, 1796, sid. 89.
  5. Citerad af Prichard, Phys. History of Mankind, tredje upplagan, vol. IV, 1844, sid. 519; Vogt, Lectures on Man, engelska öfversättningen, sid. 129. Om chinesernas tanke om cingaleserna E. Tennant, Ceylon, vol. II, 1859, sid. 107.