Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/593

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
255
benägenhet att öfverdrifva egendomligheter.

Å andra sidan “betraktas ett bredt, väl afrundadt bakhufvud som en stor skönhet“ af Fiji-öarnes invånare.[1]

Sådant förhållandet är med skallen, är det äfven med näsan; de gamla hunnerna under Attilas tid plägade tillplatta sina barns näsor med bandager “för att öfverdrifva en naturlig bildning“. Bland invånarne på Tahiti betraktas benämningen långnäsa som en förolämpning, och de sammantrycka sina barns näsor och pannor för att göra dem sköna. Så är det med malayerna på Sumatra, hottentotterna, vissa negrer och Brasiliens infödingar.[2] Chineserna hafva af naturen ovanligt små fötter,[3] och det är väl bekant, att de högre klassernas qvinnor förvrida sina fötter för att göra dem ännu mindre. Slutligen anser Humboldt, att de amerikanska indianerna föredraga att måla sina kroppar med röd färg för att upphöja deras naturliga färg, och ända till helt nyligen förhöjde europeiska qvinnor sina naturliga klara färger med rödt och hvitt smink; men jag tviflar på, att många barbariska nationer hafva haft någon sådan afsigt, då de målade sig.

I moderna för vår egen drägt se vi fullkomligt samma princip och samma önskan att drifva hvarje sak till ytterlighet; vi visa äfvenledes samma täflingsbegär. Men vildarnes moder äro långt mera beståndande än våra, hvilket nödvändigt är händelsen, när helst deras kroppar förändras medelst konst. Arabqvinnorna vid öfre Nilen använda ungefär tre dagar till att ordna sitt hår; de efterhärma aldrig andra stammar, “utan täfla helt simpelt med hvarandra i högsta utveckling af sin egen stil“. Vid tal om åtskilliga amerikanska racers sammantryckta hufvuden tillägger dr Wilson: “Sådana bruk höra till dem, som äro svårast att utrota och länge öfverlefva stöten af revolutioner, hvilka förändra dynastier och utplåna mera betydande nationela egendomligheter“.[4]

  1. Se om de amerikanska stammarnes skallar Nott och Gliddon, Types of Mankind, 1854, sid. 440; Prichard, Phys. Hist. of Mankind, vol. I, tredje upplagan, sid. 321; om Arakhans invånare ibidem, vol. IV, sid. 537; Wilson, Physical Ethnology, Smithsonian Institution, 1863, sid. 288; om Fiji-öarnes invånare sid. 290. Sir J. Lubbock (Prehistoric Times, andra upplagan, 1869, sid. 506) lemnar en utmärkt öfversigt af detta ämne.
  2. Om hunnerna Godron, De l’Espèce, tomen II, 1859, sid. 300. Om tahitierna Waitz, Anthropology, engelska öfversättningen, vol. I, sid. 305. Marsden, citerad af Prichard, Phys. Hist. of Mankind, tredje upplagan, vol. V, sid. 67. Lawrence, Lectures on Physiology, sid. 337.
  3. Detta faktum bekräftades i Reise der Novara: Anthropologischer Theil, dr Weisbach, 1867, sid. 265.
  4. Smithsonian Institution, 1863, sid. 289. Om arabkvinnornas plägseder Sir S. Baker, The Nile Tributaries, 1867, sid. 121.