likhet med gorillan; ty alla infödingar “förklara enhälligt, att endast en fullvuxen hane ses i en flock; då den unga hanen växer upp, inträffar en strid om herraväldet, och den starkaste sätter sig genom de öfrigas dödande och bortdrifvande i spetsen för sällskapet“.[1] De yngre hanar, som på så sätt förjagas och ströfva omkring, skola, då det slutligen lyckas dem att finna en maka, förhindra alltför nära inafvel inom samma familjs gränser.
Ehuru vildar nu äro ytterst lättsinniga, och ehuru kommunala förbindelser fordom kunna hafva varit i hög grad rådande, så finnes dock hos många stammar något slags form för äktenskapet, men af en långt mera lös beskaffenhet än hos civiliserade nationer. Såsom nyss anfördes, hyllas månggifte nästan allmänt af de ledande personerna i hvarje stam. Likväl finnes det stammar, hvilka stå nästan nederst på skalan och äro strängt monogama. Detta är händelsen med veddahs på Ceylon, hvilka enligt Sir J. Lubbock[2] hafva ett ordspråk, “att döden allena kan skilja man och hustru“. En förståndig kandyanchef, följaktligen äfven en polygamist, “kände sig fullkomligt uppretad öfver den ytterliga barbarismen att lefva med blott en hustru och att aldrig skiljas från henne annat än genom döden“. Det var, sade han, “alldeles likt wandero-aporna“. Om vildar, som nu ingå något slags äktenskap, antingen poly- eller monogamt, hafva bibehållit denna vana från uråldriga tider, eller om de hafva återvändt till något slags äktenskap efter att hafva genomgått ett stadium af blandadt könsumgänge, vill jag icke försöka att gissa.
Barnamord. — Detta bruk är nu ganska allmänt i hela
verlden, och det finnes skäl för den tron, att det under forna
tider hade en mycket vidsträcktare utbredning.[3] Vildar finna
det svårt att uppehålla sig sjelfva och sina barn, och det är
en simpel sak att döda sina barn. I Södra Amerika dödade,
enligt hvad Azara uppgifver, några stammar fordom så många
barn af båda könen, att de voro nära att dö ut. På de
polynesiska öarne hafva, som man känner, qvinnor dödat från fyra
eller fem ända till tio af sina barn, och Ellis kunde icke finna
en enda qvinna, som icke hade dödat åtminstone ett. Hvar helst
barnamord är rådande, skall kampen för tillvaron så till vida vara
mindre sträng, och alla medlemmarne af stammen skola hafva en
