nästan lika god utsigt att uppföda sina få öfverlefvande barn. I de flesta fall förgöres ett större antal flicke- än gossebarn, ty det är tydligt, att de senare äro af största värdet för stammen, alldenstund de som fullvuxna hjelpa till att försvara densamma och kunna underhålla sig sjelfva. Men det besvär, som qvinnorna hafva af att uppföda barn, den deraf följande förlusten af deras skönhet, det högre värde, som sattes på dem, och deras lyckligare öde, om de äro få till antalet, uppgifvas af qvinnorna sjelfva och af åtskilliga iakttagare som vidare motiver för barnamord. I Australien, hvarest flickebarns dödande ännu är vanligt, uppskattade Sir G. Grey förhållandet mellan infödda qvinnor och karlar som en till tre; andra säga dock som två till tre. I en by vid Indiens östra gräns fann öfverste Macculloch icke ett enda flickebarn.[1]
Om i följd af flickebarnens dödande qvinnorna i en stam äro färre till antalet än karlarne, borde vanan att tillfångataga qvinnor från närboende stammar naturligtvis uppkomma. Sir J. Lubbock skrifver dock, såsom vi hafva sett, i hufvudsaklig mån denna vana på den forna tillvaron af kommunala giftermål och på den omständigheten, att männen i följd deraf hafva tagit sig qvinnor ur andra stammar för att behålla dem som sin enskilda egendom. Vidare orsaker kunde uppgifvas, t. ex. att samhällena voro ganska små, i hvilken händelse giftasvuxna qvinnor ofta borde hafva saknats. Att seden att bortröfva qvinnor var synnerligen i bruk under äldre tider, äfven hos civiliserade nationers föregångare, ådagalägges tydligen genom många egendomliga plägseders och ceremoniers bevarande, om hvilka hr M’Lennan har lemnat en synnerligen intressant berättelse. Vid våra egna giftermål synes marskalken hufvudsakligen hafva varit brudgummens förnämste hjelpare vid bortröfvandet. Så länge som männen i allmänhet förskaffade sig hustrur genom våld och list, är det icke sannolikt, att de skulle hafva utvalt de mera tilldragande qvinnorna; de borde hafva varit tillräckligt glada öfver att få fatt någon enda qvinna. Men så snart som seden att skaffa sig hustrur från en skild stam sattes i verket genom byte, hvilket nu inträffar på många ställen, borde de mera tilldragande qvinnorna i allmänhet hafva blifvit köpta. Den oupphörliga korsningen mellan stammarne, hvilken nödvändigt blir en följd af hvarje form för ett sådant bruk, borde hafva ledt derhän att hålla alla de i samma land boende folken nästan
- ↑ Dr Gerland (Ueber das Austerben der Naturvölker, 1868) har samlat många uppgifter om barnamord; se särskildt sid. 27, 51, 54. Azara (Voyages o. s. v., tomen II, sid. 94, 116) ingår i detalj angående motiven. Se äfven M’Lennan (ibidem, sid. 139) om exempel i Indien.
