hudens färg. Vi behöfva icke säga något om den stora skiljaktigheten i ansigtdragens och skallens form hos de olika racerna, emedan vi i det föregående kapitlet hafva sett, huru olika måttstocken på skönhet är i detta hänseende. Dessa karakterer skola alltså sannolikt hafva blifvit påverkade af könsurvalet; men vi hafva, så vidt jag kan se, icke några utvägar att afgöra om de förnämligast hafva påverkats från mannens eller qvinnans sida. Menniskans musikaliska förmögenheter hafva likaledes redan blifvit afhandlade.
Frånvaron af hår på kroppen och dess utveckling i
ansigtet och på hufvudet. — Vi kunna från förekomsten af det
ullika håret eller lanugo hos menniskofostret och af de
rudimentära hår, som i det fullt utbildade stadiet äro spridda öfver
kroppen, draga den slutsatsen, att menniskan härleder sig från
något djur, hvilket föddes hårbeklädt och förblef så lifvet igenom.
Hårets förlust är en olägenhet och länder sannolikt till mehn för
menniskan äfven i ett hett klimat, ty hon utsättes härigenom för
plötsliga förkylningar, särdeles vid fuktig väderlek. Såsom hr
Wallace anmärker, äro infödingarne i alla länder glada att skydda
sina nakna ryggar och skuldror med någon obetydlig betäckning.
Ingen antager, att hudens nakenhet är till någon direkt nytta
för menniskan, så att hennes kropp kan hafva förlorat håret genom
naturligt urval.[1] Ej heller hafva vi, såsom i föregående kapitlet
blifvit visadt, något skäl för det antagandet, att detta kan bero på
den direkta inverkan af de förhållanden, för hvilka menniskan
länge har varit utsatt, eller att det är följden af korrelativ
utveckling.
- ↑ Contributions to the Theory of Natural Selection, 1870, sid. 346. Hr Wallace tror (sid. 350), »att någon intelligent kraft har ledt eller bestämt menniskans utveckling», och han betraktar hudens hårlösa beskaffenhet som hörande under denna synpunkt. Hr T. R. Stebbing anmärker vid denna åsigts omnämnande (Transactions of Devonshire Association for Science, 1870), att hade hr Wallace »användt sin vanliga, skarpsinnighet på frågan om hudens hårlösa beskaffenhet hos menniskan, skulle han hafva insett möjligheten af, att den har varit underkastad urval i följd af sin öfverlägsna skönhet eller den med större renlighet förbundna helsan. I alla händelser är det förvånande, att han kunde föreställa sig en högre intelligens, som plockade bort håret från ryggen på vildarne (för hvilka det enligt hans egen berättelse borde hafva varit nyttigt och välgörande), på det att de stackars rakade kräkens efterkommande efter många dödsfall af köld och fuktighet under många generationers lopp måtte» blifva nödsakade att genom utöfvande af åtskilliga konster höja sig på civilisationens skala på det af hr Wallace angifna sättet.
