hennes stams välfärd erforderliga dygderna utan sjelfuppoffring, sjelfbeherskning och ihärdighet, hafva dessa egenskaper alltid blifvit högt och synnerligen rättvist uppskattade. Den amerikanske vilden underkastar sig frivilligt och utan en klagan de förskräckligaste plågor för att visa och befästa sin sinnesstyrka och sitt mod, och vi kunna icke underlåta att beundra honom eller till och med en indisk fakir, hvilken i följd af ett dåraktigt religiöst motiv svänger hit och dit, hängande på en i hans kött instucken krok.
Öfriga individen beträffande dygder, hvilka icke synbarligen, fastän kanske i sjelfva verket, hafva att skaffa med stammens välfärd, hafva aldrig uppskattats af vildar, ehuru de nu högeligen värderas af civiliserade nationer. Den största okyskhet är icke någon skam. Deras ytterliga tygellöshet, att icke nämna onaturliga brott, är någonting förvånande[1]. Så snart som giftermål, antingen månggifte eller engifte, blir allmänt, skall svartsjukan likväl leda till inskärpandet af qvinlig dygd, och dess uppskattande skall bidraga att utbreda den till de ogifta qvinnorna. Huru långsamt den sprider sig inom mankönet, se vi i närvarande stund. Kyskhet kräfver högeligen sjelfbeherskning; derför har den hedrats från en ganska tidig period i den civiliserade menniskans historia. Som en följd häraf har celibatets oförnuftiga utöfvande från en aflägsen tid betraktats som en dygd[2]. Otuktighetens afskyende, hvilket synes oss så naturligt, att man kan tro det medfödt, och som är en så värdefull hjelp för kyskheten, är en modern dygd, hvilken uteslutande tillhör det civiliserade lifvet, såsom Sir G. Staunton anmärker[3]. Detta visar sig af somliga nationers gamla religionsbruk, af teckningarna på väggarne i Pompeji och af många vildars plägseder.
Vi hafva nu sett, att handlingar hållas för goda eller dåliga af vildar — och sannolikt så ansågos af de äldsta menniskorna — endast i den mån, som de på ett i ögonen fallande sätt hafva att skaffa med stammens välfärd, men icke med artens eller menniskans såsom en enskild medlem af stammen. Denna slutsats öfverensstämmer väl med den åsigten, att den så kallade moraliska känslan ursprungligen är härledd från de sociala instinkterna, ty båda hafva till en början uteslutande afseende på samhället. De förnämsta orsakerna till vildarnes låga moralitet, bedömd efter vår måttstock,
