Det skulle vara svårt att skilja mellan de samvetsförebråelser, som förnimmas af en hindu, hvilken har ätit oren föda, och dem, som han känner efter att hafva begått en stöld; men den förra skulle sannolikt vara den starkaste.
Vi veta icke, huru så många orimliga stadganden för uppförandet, liksom så många orimliga religiösa trosläror, hafva uppkommit, ej heller hvarpå det beror, att de i alla delar af verlden hafva blifvit så djupt inpräglade i menniskornas själ, men det är anmärkningsvärdt, att en tro, hvilken under de tidigare åren af ens lif, medan hjernan är tillgänglig för intryck, beständigt inpräglas, synes erhålla nästan en instinkts natur, och en instinkts sanna väsende är, att den följes oberoende af förståndet. Vi kunna ej heller säga, hvarför vissa förträffliga dygder, t. ex. sanningskärleken, uppskattas mycket högre af somliga vilda stammar än af andra[1], eller vidare hvarför sådana olikheter råda äfven bland civiliserade nationer. Då vi veta, huru starkt rotade många underliga vanor och villfarelser hafva blifvit, böra vi icke känna någon förvåning öfver, att de individen beträffande dygderna nu skulle synas oss så naturliga, att de, understödda som de äro af förståndet, kunna anses medfödda, ehuru de icke uppskattades af menniskan på hennes tidigare stadium.
Oaktadt många källor till tvifvelsmål kan menniskan i allmänhet och lätteligen skilja mellan högre och lägre moraliska reglor. De högre äro grundade på de sociala instinkterna och hafva afseende på andras välfärd. De hvila på våra medmenniskors bifall och af förståndet. De lägre reglorna, af hvilka dock några knappast förtjena att kallas lägre, emedan de innefatta sjelfuppoffring, hänföra sig hufvudsakligen till individen sjelf och leda sitt ursprung från allmänna opinionen, då den har mognat genom erfarenhet och förädlats, ty de utöfvas icke af ohyfsade stammar.
Då menniskan går framåt i civilisation och små stammar förenas till större samhällen, skulle det simplaste förstånd säga hvarje menniska, att hon borde utsträcka sina sociala instinkter och sympathier till alla medlemmarne af samma nation, ehuru de äro henne personligen obekanta. Sedan denna ståndpunkt en gång har blifvit uppnådd, finnes det endast ett konstgjordt hinder för hennes sympathiers utsträckande till alla nationers och racers menniskor. Om i sjelfva verket vissa menniskor skilja sig från
- ↑ Goda exempel lemnas af hr Wallace i Scientific Opinion för den 15 September 1869 och ännu fullständigare i hans Contributions to the Theory of Natural Selection, 1870, sid. 353.
