MIDLOTHIANS HJÄRTA
var så mycket skickligare än hans kamrater. Ruben Butlers karaktär var också ägnad att giva spelrum både för deras deltagande och beundran, känslor, som kanske mest av alla förmå att fängsla kvinnokönet — eller åtminstone den bättre delen därav — vid det föremål, som framkallat dem.
Men Ruben, som av naturen var förbehållsam och tillbakadragen, begagnade sig ej av någon av dessa fördelar och han slöt sig blott så mycket innerligare till Jeanie Deans, ju mer hans lärares entusiastiska bifall försäkrade honom om gynnande utsikter för framtiden och väckte hans ärelystnad. Emellertid gjorde varje Rubens framsteg i lärdom — och då man besinnar de tillfällen, han hade att inhämta den, var den ganska stor — honom allt oförmögnare att förrätta lantmannasysslorna vid farmoderns hemman. Medan han studerade pons asinorum i Euclides, lät han varje åsna på betesmarken springa in på en vidsträckt ärtåker, som tillhörde lairden, och det var blott Jeanie Deans och hennes lilla hund Dustiefoots ivriga bemödanden, som kunde förekomma stor skada och därav föranledd bestraffning. Dylika missöden utmärkte även hans framsteg i de klassiska studierna. Han läste Virgilii Georgica, tills han ej kunde åtskilja havre från korn, och hade så när förstört alla Beershebas åkrar genom att försöka odla dem enligt Columellas och Cato Censorns föreskrifter.
Dessa hans misstag grämde hans farmor och rubbade den goda tanke, som hennes granne, David Deans, någon tid hyst om Ruben.
— Grannmor Butler, sade han till den gamla frun, jag inser ej, att ni kan göra någonting av den fjollige pojken, så framt ni ej vill låta honom läsa till präst. Och aldrig har det varit större behov av duktiga predikanter än i dessa onda tider, då människornas hjärtan äro förhärdade som undre kvarnstenar, tills de ej längre akta något heligt. Det är tydligt, att er junker aldrig skall duga att göra något nyttigt dagsverke, om ej såsom vår Herres sändningebud, och jag skall åtaga mig att skaffa honom
