WALTER SCOTT
mänhet, som påstås beundra tapperhet hos män — emedan det självt saknar denna egenskap. Förhållandet mellan båda familjerna förde de båda unga ständigt tillsammans; deras gamla förtrolighet förnyades, ehuru på ett sätt, som bättre passade deras ålder, och det vart slutligen avtalat mellan dem, att deras förening blott skulle uppskjutas, till dess Butler hunnit skaffa sig någon säker, om ock tarvlig utkomst. Men detta var ej en sak som stod att åstadkomma så fort. Plan efter plan uppgjordes och misslyckades, den ena efter den andra. Jeanies gladlynta ansikte förlorade ungdomens första friskhet, och Rubens panna antog manlighetens allvar, utan att därför utsikterna att erhålla någon anställning tycktes komma närmare än förr. Lyckligtvis för våra älskande var deras böjelse ej av det häftiga eller svärmiska slaget, och pliktkänslan bjöd dem å båda sidor att med ståndaktigt tålamod underkasta sig det långvariga uppskovet.
Emellertid förflöt tiden ej utan att åstadkomma sina vanliga förändringar. Stephen Butlers änka, som så länge varit Beershebafamiljens stöd, samlades till sina fäder och Rebecka, vår vän David Deans omtänksamma hustru, kallades även från sina äktenskaps- och hushållsplaner. Morgonen efter hennes död kom Ruben Butler för att erbjuda sin gamle vän och välgörare sin trösteskärv. Han bevittnade vid detta tillfälle en märklig kamp emellan den naturliga ömhetens styrka och den religiösa ståndaktighet, vilken den lidande ansåg som sin plikt att bibehålla under alla livets skiften, vare sig till väl eller ve.
Vid hans ankomst till stugan pekade Jeanie med tårfyllda ögon på den lilla trädgården. — Där, viskade hon med bruten röst, har min stackars far alltsedan sin olycka uppehållit sig. Litet oroad över denna underrättelse, inträdde Butler i trädgården och gick långsamt fram till sin gamle vän, som satt i en liten lövsal och tycktes vara försänkt i den djupaste bedrövelse. Han såg upp med en sträng blick, då Butler nalkades, liksom han förtörnats över att bliva störd, men då den unge mannen tvekade, antingen han skulle gå framåt eller tillbaka, steg han upp
110
