WALTER SCOTT
dag, då hon rörde en lem i ett sådant ärende. Bättre hade det varit för henne, om hon blivit född en krympling och förd från dörr till dörr, liksom gamla Bessie Bowie, för att tigga sig en slant, än att vara en kungadotter och hoppa och åbäka sig, som hon gjorde. Jag har ofta undrat på, att någon, som böjt knä i rätt uppsåt, nånsin skulle våga kröka ett ben för att skutta och hoppa efter en pipares blåsande eller en birfilares gnäll. Och jag prisar Gud med den högst förträfflige Peter Walker, krämaren vid Bristoporten, att han så anordnade min lott i mina dansdagar, att fruktan för mitt huvud och min hals och bävan för blodigt rep och snabb kula, skarpt svärd, spanska stövlar och tumskruvar, köld och hunger, väta och trötthet hejdade mitt huvuds lättsinnighet och mina fötters lättfärdighet. Och får jag en gång till höra er, flickslynor, så mycket som nämna en halvdragen anda om dans, eller tänka på, att det finns något sådant till i världen som att svänga sig efter en birfilares stråke eller en pipares musik, så, så sant min fars själ är bland de rättfärdiga, tar jag ej mina händer från er och vill ingenting mer ha med er att skaffa! Gå in nu — gå in, flickor! tillade han i en mildare ton, ty båda döttrarna, i i synnerhet Effie, började nu fälla strida tårar, gå in, kära barn, och vi skola bedja Gud om nåd att bevara oss från all slags oren dårskap, som giver anledning till synd och befrämjar mörkrets välde i dess kamp med ljusets rike.
Så välment David Deans' straffpredikan än var, var det en oläglig stund, han valt för att hålla den. Den väckte i Effies hjärta stridande känslor och avskräckte henne från den öppenhjärtiga bekännelse, hon haft för avsikt att avlägga för sin syster. — Hon skulle inte anse mig bättre än stoftet under sina fötter, sade Effie till sig själv, om jag bekände, att jag dansat fyra gånger med honom på den gröna ängen här bredvid och en gång hos Maggie Macqueen, och sen kanske hon alltid skulle hota mig med att omtala det för far, och då finge hon husbondeväldet över mig och kanhända ändå mer. Men jag skall inte gå dit igen. Jag skall bestämt inte gå dit. Jag
122
