Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/137

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

heten, avsvärjelseeden[1] samt andra åtgärder, vilka i David Deans tanke voro ett nedrivande av förlåten till templet och ett intrång i kyrkans fri- och rättigheter. David Deans gav därför sin dotter så många förmaningar rörande faran att lyssna till de läror, som förkunnades av en sådan lagformalist som Saddletree, att han blott hade tid att helt lösligt vidröra farorna- av lösaktighet, otukt och danssamkväm, för vilka de flesta väl skulle ansett Effie vid hennes år mera blottställd än för vådan av religiösa villfarelser.

Jeanie skildes från sin syster med en blandad känsla av saknad, farhågor och hopp. Hon kunde ej i lika hög grad som fadern lita på Effies klokhet, ty hon hade givit närmare akt på henne, hade större sympati med hennes känslor och förstod bättre att bedöma de frestelser, hon var utsatt för. Å andra sidan var mrs Saddletree en klok och skarpsynt kvinna, som var berättigad att utöva en matmors fulla myndighet över Effie och troligen skulle göra det strängt, fast med godhet. Det var högst sannolikt, att hennes förflyttning till Saddletrees även skulle bidraga att avbryta några mindre nyttiga bekantskaper, som Jeanie misstänkte att hennes syster gjort i den angränsande förstaden. Hon såg därför på det hela hennes avresa från S:t Leonards med nöje, och det var ej förrän i det ögonblick, då de för första gången i sitt liv skulle skiljas åt, som hon kände den systerliga sorgen i hela dess bitterhet. Medan de gång på gång kysste varandras kinder och tryckte varandras händer, passade Jeanie på detta ögonblick av ömt deltagande för att föreställa sin syster nödvändigheten att iakttaga den yttersta försiktighet i sitt uppförande under vistelsen i Edinburgh. Effie åhörde henne stillatigande, utan att en enda gång upplyfta sina långa, mörka ögonhår, från vilka tårarna framvällde nästan som ur en källa. Sedan systern slutat, snyftade hon ånyo, kysste henne och lovade att ihågkomma alla hennes goda råd, varefter de åtskildes.

  1. En ed, som alla ämbetsmän i Britannien måste svärja, att ej tillåta påvedömets eller stuartska husets återinförande.
125