Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/140

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WALTER SCOTT

samma tid varit så upptagen av omsorgen med faderns hushåll, att hon sällan haft tillfälle att gå till staden och göra ett kort besök hos sin syster. De bägge flickorna hade därför knappt sett varandra på flera månader, och intet smädligt rykte hade framträngt till invånarna av den ensliga stugan vid S:t Leonardsklippan. Dödligt förskräckt vid åsynen av sin syster, överhopade hon henne med frågor, på vilka den olyckliga flickan först endast gav osammanhängande och svävande svar, tills hon slutligen föll i hysterisk gråt. Blott alltför förvissad om systerns olycka, hade Jeanie det gruvliga kvalet att meddela fadern hennes fall eller söka dölja det för honom. På alla frågor rörande hennes förförares rang och stånd samt den varelses öde, som hon fött till världen, förblev Effie stum som den grav, vilken hon med snabba steg tycktes närma sig, och till och med den ringaste hänsyftning på någondera av dessa omständigheter tycktes driva henne till vansinne. I sin ångest och förtvivlan ärnade Jeanie begiva sig till mrs Saddletree för att rådfråga hennes erfarenhet och tillika erhålla så mycken upplysning, som det stod till att få i denna högst bedrövliga sak, då detta besvär besparades henne genom ett nytt slag av ödet, som tycktes råga måttet av deras olycka.

David Deans hade blivit uppskrämd över det hälsotillstånd, vari hans dotter återkommit till det faderliga hemmet, men Jeanie hade lyckats avleda honom från alla närmare efterforskningar. Det var därför som ett åskslag för den arme gubben, då, just som lairden av Dumbiedikes vid middagstimmen gjorde sitt vanliga besök, andra lika fruktansvärda som oväntade gäster anlände till stugan vid S:t Leonardsklippan. Dessa voro rättsbetjänter, som, försedda med en arresteringsorder, kommo för att efterspana och gripa Eufemia eller Effie Deans, anklagad för barnamord. Den dövande tyngden av ett så fullkomligt oväntat slag nedtryckte alldeles den gamle mannen, som i sin ungdom motstått det militäriska och borgerliga förtryckets hot, ehuru det understötts av svärd och musköter, sträckbänk och galgar. Han nedföll sanslös

128