Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/166

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WALTER SCOTT

bättre är detta), ”och en orimlighet är just åberopandet av detta obestämda och obegripliga ytmått, liksom om en förordning funnes, som belade den med straff, som jagade med falkar eller med stövare eller med ett par blå byxor, utan att ha” — — Men jag tröttar ut er, mr Deans, vi skola övergå till er egen affär — ehuru det här målet, Marsport emot Lackland, har gjort mycket uppseende inom rätten. — Nå, här ha vi anklagelseakten mot stackars Effie: ”Alldenstund det blivit oss ödmjukt ådagalagt och bevisat, m. m.” — detta är blott lagstil — ”att då både efter detta och andra väl ordnade länders lagar, varje slags mord, och ännu mer mord på ett spätt barn, är ett brott av svår natur och högeligen straffvärt, och alldenstund det, utan upphävande av föregående allmänna sats, genom en, under deras höga och mäktiga majestäters, Wilhelms och Marias, första parlaments andra session, utfärdad författning blivit uttryckligen påbudet, att varje kvinna, som dolt sitt havande tillstånd och ej är i stånd att bevisa, att hon sökt hjälp vid födseln, skall, i händelse fostret befinnes dött eller saknas, dömas saker till dess mord, och då sagda förhållanden av havande tillstånd och fördöljande äro bevista eller erkända, skall lagens stadgande för ty fall gå i verkställighet, därför, enär ni, Effie eller Euphemia Deans, icke desto mindre” —

— Läs inte vidare! sade Deans, i det han upplyfte sitt huvud, hellre må ni ränna ett svärd genom mitt hjärta, än läsa ett ord vidare!

— Nå, nå, granne, sade Saddletree. Jag trodde det skulle trösta er att betrakta saken ur alla synpunkter; frågan är nu blott den: vad är att göra?

— Ingenting, svarade Deans med fasthet, utom att avbida den skickelse, Gud finner tillbörligt att sända oss. Ack, att det varit Hans vilja att taga detta grå huvud till sin frid, innan denna gruvliga hemsökelse drabbade mitt hus och mitt namn! Men ske Hans vilja! Jag kan ännu säga det, fastän jag kan säga föga mer.

— Men, granne, sade Saddletree, ni skall väl antaga

154