MIDLOTHIANS HJÄRTA
INTRODUKTION.
Med sex personer i, din höjd utför,
nu, täcka Ashburn, Derbyvagnen kör.
Frere.
I ingenting hava tiderna undergått så stora förändringar som i förbättrade kommunikationsanstalter emellan Skottlands särskilda delar. Det är efter många trovärdiga ögonvittnens intyg ej mer än tjugu eller trettio år, sedan en liten eländig hästkrake, som med svårighet tillryggalade trettio mil[1] om dagen, förde våra postväskor från Skottlands huvudstad till dess gränser, och Skottland har i detta hänseende ej varit stort värre däran, än det rika England var ungefär åttio år förut. Fielding, i sin Tom Jones, och Farquhar, i ett litet lustspel, kallat Postvagnen, hava förlöjligat långsamheten hos dessa allmänna fortskaffningsanstalter. Enligt den senare auktoriteten kunde man endast genom mycket höga drickspengar avlocka kusken löftet om att han skulle anlända en halv timme tidigare än vanligt till Bull and Mouth.
Men nu äro dessa gamla trygga fortskaffningsmedel lika okända i båda länderna. Diligenser och paketvagnar ila, korsande varandra i alla riktningar, genom Britanniens avlägsnaste provinser, och till och med i vår by fara dagligen icke mindre än tre postvagnar och fyra diligenser med beväpnade män i scharlakansröda livrockar dundrande över gatorna och tävla i glans och larm med den uppfinning, som gjordes av den ryktbare tyrannen:
Demens, qui nimbos et non imitabile fulmen,
Ære et cornipedum pulsu, simularat, equorum.[2]
- ↑ Överallt där mil förekomma menas engelska, varav ungefär sex gå på en svensk.
- ↑ Slagen av vanvett, åskan och oefterhärmliga blixten
ville med bländande malm och hästarnas hovslag han härma.
