Hoppa till innehållet

Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/18

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WALTER SCOTT

En och annan gång händer det likväl, att dessa Salmonei[1] övermodiga rivaler råka ut för ett lika bedrövligt och våldsamt slut som denna deras förebild. Det är vid sådana tillfällen som in- och utsidespassagerarna, för att bruka den lämpliga konsttermen, hava skäl att ångra utbytet av den långsamma och trygga gången hos de forna ilvagnarna, vilka i jämförelse med mr Palmers vagnar så föga förtjäna detta namn. Det forna åkdonet plägade helt makligt nedsänka sig, liksom ett skepp, vilket blivit borrat och lämnats att sjunka genom vattnets gradvisa inträngande; dess moderna efterträdare däremot slås i stycken lika snabbt som ett fartyg, vilket slungas emot bränningar, eller, rättare, med våldsamheten hos en bomb, som springer vid slutet av sitt lopp genom luften. Den snillrike, numera avlidne mr Pennant, som hade en vurm att på det häftigaste ivra emot dessa snabba fortskaffningsmedel, hade, efter vad jag hört, samlat en fruktansvärd lista på dylika olyckshändelser, och dessa i förening med de prejerier, man var utsatt för av värdshusvärdarna, vilkas räkningar de resande ej hade tid att granska, kuskens näsvishet och den tyranniske konduktörens obestridda, despotiska myndighet, framställde en fasansvärd tavla, vartill mord, stöld, underslev och bedrägerier lånade hela sin mörka färgläggning. Men det, som tillfredsställer människonaturens otålighet, begagnas mitt i gapet på faran och oaktat alla varningar, så att, trots den kambriske fornforskaren, diligenserna ej blott rulla sina åskor omkring Penman-Maurs och Cader-Edris' fot, utan ock:

Det skrämda Skiddaw hör i fjärran gå
med rassel vagnen utan lie på,

och kanske Ben-Nevis ekon snart torde väckas, ej av en krigisk hövdings, utan en diligenskonduktörs horn.

Det var en vacker sommardag, och vår lilla skola hade genom en välvillig föreståndares bemedling fått en halv fridag. Jag väntade med paketvagnen ett nytt nummer av en underhållande periodisk tidskrift och gick för att möta

  1. Salmoneus var en konung i Elis, som sökte härma åskan och till straff därför träffades av blixten.

6