WALTER SCOTT
åläggas att bevisa något positivt” — var det något positivt eller negativt, som man inte kunde fordra att de skulle bevisa? — det var antingen det ena eller det andra, det är jag säker på, och det kan ungefär göra detsamma, vilketdera. ”Och därför”, säger han, ”måste anklagelsen vederläggas av den, som för hennes talan inför juryn.” Och det kan inte ske på annat sätt.
— Men själva sakförhållandet, min bästa herre, invände Butler, det sakförhållande, att denna arma flicka fött ett barn — det måste val kronoaåklagaren vara skyldig att bevisa?
Saddletree teg ett ögonblick, medan Dumbiedikes' ansikte, vilket vred sig liksom på en tapp från den ene talaren till den andre, antog ett gladare utseende.
— Ja — ja — ja — ja, sade Saddletree efter en stunds högtidligt betänkande, detta är onekligen någonting, som måste bevisas, och som rätten nog kommer att närmare uttala sig över genom en i vederbörlig form tillförordnad föredragande, men jag tror, att den saken redan är undangjord, ty hon har tillstått sin missgärning.
— Tillstått mordet? utropade Jeanie med ett skrik, som kom dem alla att spritta till.
— Nej, det har jag inte sagt, svarade Bartoline, men non har tillstått, att hon framfött barnet.
— Och vad har då blivit av det? sade Jeanie, ty jag kunde ej få ett ord ur henne; hon suckade endast och fällde bittra tårar.
— Hon säger, att det togs ifrån henne av den kvinna, i vars hus det föddes och som bistod henne vid tillfället.
— Och vad var det för en kvinna? sade Butler. Säkert måtte sanningen kunna upptäckas genom henne. — Vem var hon? Jag skall genast skynda till henne.
— Jag önskar, sade Dumbiedikes, att jag vore så ung och rask som ni och hade lika stor talegåva.
— Vem är hon? upprepade Butler ånyo otåligt. Vad kunde det vara för en kvinna?
— Ja, vem vet det, utom hon själv, sade Saddletree, hon vägrade att svara på den frågan.
160
