Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/176

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WALTER SCOTT

ligen uttyda och åtlyda uppmaningar, som helt och hållet överensstämma med deras egna böjelser.

Butler fortsatte nu sin vandring, dock ej utan att för ett ögonblick den svartsjuka återupplivades, som den hederlige lairdens uppmärksamhet mot Deanska familjen vid åtskilliga tillfällen uppväckt i hans bröst. Men han var för ädelt sinnad att länge hysa någon känsla, som var besläktad med själviskhet. — Han är, sade Butler för sig själv, rik på vad jag saknar, och varför skulle jag känna mig förargad, för det han har hjärta att använda sina håvor till deras tjänst, då jag blott kan hysa den vanmäktiga önskan att vara dem nyttig? Låt oss i Guds namn göra, envar av oss, vad vi kunna. Måtte hon blott bli lycklig och bevaras för det elände och den vanära, som tyckas hota henne! Måtte jag blott kunna hitta på någon utväg att förekomma det förskräckliga vågstycke, hon denna afton ämnar utföra, och jag skall säga farväl åt alla andra förhoppningar, om också mina hjärtfibrer skulle brista vid skilsmässan från dem!

Han fördubblade sina steg och stod snart utanför Tolboothsporten, eller snarare framför den öppning, där porten förut suttit. Hans möte med den hemlighetsfulle främlingen, hälsningen till Jeanie, hans uppskakande samtal med henne rörande brytandet av deras ömsesidiga förbindelse och det rörande uppträdet med gamle Deans hade så uteslutande upptagit hans sinne, att det till och med kvävt hågkomsten av den tilldragelse, vartill han föregående afton varit vittne. Hans uppmärksamhet återkallades ej ens därpå av de folkgrupper, som stodo spridda överallt på gatorna, inbegripna i samtal, och som plötsligt tystnade, så snart någon främling nalkades, eller av stadspolisens ivriga, av små soldatpatruller understödda efterspaningar, eller av utseendet av stadskasernen, som bevakades av tredubbla poster, eller slutligen av de ängsliga och skygga minerna hos en mängd, de lägre samhällsklasserna tillhörande personer, som, i medvetandet av att vara misstänkta för, om också ej skyldiga till att hava deltagit i ett upplopp, varom säkert stränga undersök-

164