WALTER SCOTT
i bönen yppar sina tvivelsmål och bekymmer, nödvändigt i och med detsamma måste rena sin själ från de världsliga lidelsernas och strävandenas slagg och försätta den i det tillstånd, vari de fattade besluten sannolikt snarare komma att härflyta från pliktkänsla än någon lägre bevekelsegrund. Jeanie uppsteg från sin andakt med hjärtat styrkt att uthärda bedrövelsen och livat att möta svårigheter.
— Jag vill möta denne olycklige man, sade hon för sig själv. Olycklig måste han vara, ty jag fruktar, att han varit orsaken till stackars Effies missöde, men jag måste möta honom, det må gå hur det vill. Min själ skall aldrig kunna förebrå mig, att jag, av fruktan för vad som kunnat sägas eller vederfaras mig, lämnat det ogjort, som ännu torde kunna rädda henne.
Mycket lugnad efter att hava fattat detta beslut, gick hon att uppsöka sin far. Ståndaktigt trogen sin ungdoms grundsatser, tillät ej den gamle mannen, åtminstone att döma av det yttre, någon tanke på sin husliga olycka rubba det stoiska lugnet i sitt sätt och utseende. Han till och med bannade sin dotter för det hon under morgonens bekymmer försummat några obetydliga hushållsgöromål, som hörde till hennes åligganden.
— Nej, vad skall detta betyda, Jeanie? sade gubben. Den bruna fyråringens mjölk är inte silad ännu, och bunkarna äro inte heller uppsatta på hyllan. Om du försummar dina världsliga åligganden i bedrövelsens stund, hur kan jag då lita på, att du tänker på de viktigare angelägenheter, som röra saligheten? Gud skall veta, att våra bunkar och våra pannor och våra mjölkskvättar och våra brödbitar ligga oss mer om hjärtat än livsens bröd.
Jeanie, som var rätt nöjd att höra sin fars tankar sålunda sträcka sig utom kretsen för hans närvarande olycka, lydde honom och började sköta sina hushållssysslor, medan gamle David, skötande sina vanliga göromål, vankade omkring från det ena stället till det andra och endast vid ett längre stillastående genom en retlig otålighet eller en konvulsivisk suck eller krampaktig ryckning
180
