WALTER SCOTT
— Hennes barn, sade hon, var hennes barn, och hon kom för att hämta henne ur dåligt förvar och ännu sämre handledning. Om hon inte var så klok som annat folk, så hade få andra lidit så mycket som hon, och inte kunde hon väl bli klokare inom de fyra väggarna av ett fängelse. Hon kunde med femtio vittnen och femtio till, om det kom därpå an, bevisa, att hennes dotter aldrig sett Jack Porteous varken levande eller död, alltsen han, den omänniskan, pryglade upp henne med sin käpp, för det hon kastade en död katt i borgmästarns peruk på kurfurstens av Hannover födelsedag.
Oaktat kvinnans eländiga utseende och våldsamma beteende insåg magistratspersonen likväl rättvisan av hennes påstående, att hennes barn kunde vara lika kärt för henne, som för en lyckligare lottad och älskvärdare moder dennas barn. Han började nu fråga efter de omständigheter, som föranlett Greta Murdocksons (eller Löpelds) häktande, och som det tydligt visade sig, att hon ej deltagit i upploppet, åtnöjde han sig med att ålägga polisen att hava ett vaksamt öga på henne, men befallde, att hon för det närvarande skulle tillåtas återvända hem med sin mor. Under den tid, som åtgick att hämta Greta från fängelset, sökte ämbetsmannen upptäcka, huruvida hennes mor avvetat ombytet av kläder mellan hennes dotter och Robertson, men i detta fall kunde han ej erhålla någon upplysning, emedan hon vidblev den förklaring, att hon aldrig återsett Robertson alltsedan hans märkvärdiga flykt under gudstjänsten, och att, om hennes dotter bytt kläder med honom, detta måste hava skett under hennes frånvaro i en by två mil utanför staden, som kallades Duddingstone, där hon kunde bevisa att hon tillbragt den händelserika aftonen. Verkligen intygade också en av stadstjänarna, som sökt efter stulet linne hos en tvätterska i samma by, att han råkat Greta Murdockson där, och som hon ansågs som en person av ej särdeles gott rykte, hade hennes närvaro betydligt ökat hans misstankar mot det hus, där hon var på besök.
— Det var ju det jag sade, återtog häxan, Se nu, vad
234
