Hoppa till innehållet

Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/258

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WALTER SCOTT

styrelsen var fullkomligt olaglig och att anse som ett offrande åt avgudar. Rörande andra påbud och undergivenhetsgrader voro åsikterna delade, och kanske ådagalägges dessa krigiska kyrkofäders ande bäst därav, att, medan alla medgåvo det vara gudlöst att betala den skatt, som användes till den stående arméns underhåll, en häftig tvist uppstod rörande lagligheten av att betala de avgifter, som upptogos vid portar och broar, för vägarnas underhåll och andra nödvändiga ändamål, att några, som voro obenägna att betala dessa väg- och portpålagor, likväl ansågo sig oförhindrade av sitt samvete att betala den vanliga avgiften vid de allmänna färjorna, samt att en person av ett utomordentligt och ömtåligt trosnit, James Russel, en av ärkebiskopens av S:t Andrews mördare, med stor värme avgav sitt vittnesbörd även mot denna sista svaga skugga av undergivenhet för de bestående myndigheterna. Denna ivriga och upplysta personlighet samt hans anhängare hyste även sina betänkligheter angående tillbörligheten att giva årets dagar och månader deras vanliga namn, emedan de i deras tycke smakade alltför mycket av hedendom, så att de slutligen kommo till den slutsats, att de som erkände sådana namn som måndag, tisdag, januari, februari och så vidare, gjorde sig saker till samma straff, som avkunnats mot de forna avgudadyrkarna, ja till och med till ett ännu större.

David Deans hade varit närvarande vid detta märkliga tillfälle, ehuru han då var för ung för att därvid uppträda som talare, men hans hjärna hade blivit fullkomligt upphettad av överläggningens larm och skarpsinniga spetsfundigheter, varför det var ett ämne, vartill hans tankar ofta återkommit, och ehuru han för andra och kanske även för sig själv sorgfälligt dolde sitt vacklande, hade han likväl aldrig lyckats komma till någon bestämd övertygelse i detta fall. Hans naturliga förstånd hade verkat som en motvikt mot hans trosnit. Han var ingalunda belåten med det lugna och likgiltiga sätt, varpå konung Wilhelms regering behandlade tidens villfarelser, då den, långtifrån att återinsätta den presbyterianska

246