WALTER SCOTT
hålla dem åtskilda, kunna avlocka den ena eller andra någon upplysning rörande flyktingen. Jeanie hade ingenting att meddela dem därom. Hon underrättade mr Middleburgh, att hon ej hade någon vidare kännedom om Robertson, än att hon en natt efter avtal mött honom för att erhålla några råd rörande systern, men vad dessa innehöllo vore något, som måste förbliva mellan Gud och hennes samvete. Om hans förflutna, närvarande eller tillkommande planer, förehavanden eller avsikter hade hon sig ingenting bekant och kunde således ingenting meddela.
Effie var lika förtegen, ehuru av andra skäl. Förgäves lovade man henne förvandling av straffet eller mildring däri, ja, till och med full benådning, om hon ville säga allt, vad hon visste om sin älskare. Hon svarade endast med tårar, utom när hon ibland genom vederbörandes oupphörliga frågor drevs till vresig snarstuckenhet, då hon gav dem häftiga och vanvördiga svar.
Sedan rannsakningen blivit uppskjuten i flera veckor, emedan man alltjämt hoppades, att hon skulle förmås att yppa vad hon visste rörande ett ämne, som var av oändligt mycket större vikt för magistraten än hennes egen skuld eller oskuld, uttröttades slutligen vederbörandes tålamod, och då även mr Middleburgh ej längre fann något öra, som var böjt för vidare undseende med henne, utsattes dagen, då hennes sak skulle företagas.
Nu och ej förr var det, som mr Sharpitlaw, erinrande sig sitt löfte till Effie Deans, eller snarare tvungen till eftergivenhet genom de föreställningar, som oupphörligt tutades honom i örat av hans närmaste granne, mrs Saddletree, vilken förklarade det vara en hednisk grymhet att hålla de båda förkrossade varelserna åtskilda, utfärdade den viktiga befallningen, till följd varav de båda systrarna fingo tillstånd att se varandra.
Aftonen före den betydelsefulla dag, som skulle avgöra Effies öde, erhöll Jeanie tillåtelse att besöka sin syster — ett fruktansvärt och vid en högst olycksbådande vändpunkt inträffande möte. Detta utgjorde likväl en del av den bittra kalk hon var dömd att tömma, för att försona
254
