Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/292

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WALTER SCOTT

ständigheter, vilka kvinnor av de lägre klasserna — ja, till och med av vad stånd som helst, äro så beställsamma att upptäcka, att de ofta varsebliva dem, där de ej finnas? Var det underligt eller var det brottsligt, att hon avvisat deras forskande påflugenhet med ett misslynt förnekande? Det sunda förnuftet och känslan hos dem, som hörde honom, skulle genast svara nej. — Men, fortsatte den lärde talaren, ehuru min klient sålunda iakttagit förtegenhet mot dem, vilka hon ej var skyldig att meddela sin belägenhet och vilka hon ej heller kunnat meddela den, utan att handla både obetänksamt och opassande, hoppas jag likväl att kunna göra förordningen otillämplig och åt den olyckliga unga kvinnan utverka en hedrande frikännelse från deras härligheters domarsäte genom att ådagalägga, att hon på passande ort och ställe och till person, som var den för ett sådant förtroende mest lämpliga, yppade de olyckliga förhållanden, vari hon befann sig försatt. Detta skedde, sedan Robertson blivit överbevisad om sitt brott och då han satt i fängelse i avvaktan på det öde, som hans kamrat Wilson kort därpå undergick, och vilket han själv på ett så sällsamt sätt undgick. Det var då, sedan alla förhoppningar att se sin heder återställd genom ett giftermål försvunnit för hennes ögon — sedan en förening med en person i Robertsons belägenhet, om den ock kunnat äga rum, likväl snarare torde ansetts som en tillökning i hennes vanära — det var då, såsom jag hoppas kunna vara i stånd att bevisa, som den anklagade meddelade sig med sin syster, en flicka några år äldre än hon själv och, om jag ej misstar mig, dotter till hennes far i ett föregående gifte, och med henne rådgjorde angående de faror och bekymmer, som voro förknippade med hennes olyckliga belägenhet.

— Om ni verkligen är i stånd att bevisa detta, mr Fairbrother, sade den ordförande domaren —

— Om jag verkligen är i stånd att bevisa detta, mylord, återtog mr Fairbrother, hoppas jag ej blott gagna min klient, utan även befria deras härligheter från, vad jag vet att ni anser för den plågsammaste delen av ert höga

280