Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/298

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WALTER SCOTT

visningen. Oaktat juristerna sålunda uppdragit en bestämd åtskillnad mellan beviskraften av vad som förekommer vid den förberedande undersökningen och vid målets handläggning inför rätten — en åtskillnad, härledande sig från den allmänna rättsgrundsatsen, att ingen må mot sig själv bära vittne — så inträffar likväl icke sällan, att den tilltalades yttranden vid polisförhöret fälla honom och att han sålunda kommer att själv på förhand hava uttalat sin egen dom. Den tilltalade har visserligen vid dessa förberedande förhör rättighet att iakttaga tystnad, men var och en inser väl, att en vägran att svara på naturliga och till saken hörande spörsmål, som ställas till honom av en laglig myndighet, innefattar en särdeles besvärande omständighet, som i och för sig kan föranleda den tilltalades inmanande i häkte, och de äro helt visst få, som icke vid ett dylikt tillfälle låta sig bedåras av hoppet att kunna undgå ansvaret, vare sig genom att i gynnsam dager framställa sina levnadsförhållanden eller att med en viss oförbehållsamhet redogöra för sitt handlingssätt och bevekelsegrunderna därför. Det händer därför sällan, att den tilltalade icke avgiver en förklaring, vari han antingen ofrivilligt låter för mycket av sanningen träda fram, eller ock avsiktligt ersätter den med falska uppgifter, vilket allt sedermera kommer att hos jurymännen ställa honom i en tvetydig dager och i väsentlig mån bidraga till hans sakfällande.

Av helt annan art var innehållet av Effie Deans' förklaring vid det med henne hållna förberedande förhöret, vilket ock synes av innehållet av densamma, sådan den intagits och ännu står att läsa i rättens protokoll.

Svaranden medgav en olovlig förbindelse med en person, vars namn hon önskade förtiga. Tillfrågad, varför hon iakttoge förtegenhet rörande denna punkt, svarade hon, att hon ej hade någon rätt att klandra denna persons uppförande mer än sitt eget, samt att hon vore benägen att bekänna sina egna fel men ej att säga något, som kunde blottställa den frånvarande. — Tillfrågad, om hon yppat sin belägenhet för någon eller fogat någon anstalt

286