WALTER SCOTT
på en gång i alla möjliga tonarter av den högsta förvåning.
— Ja, men Mac-Callummores[1] blod skulle ej fördragit det; det kunde hänt, att svärdet blivit skiljoman därvidlag.
— Hertigen är en äkta skotte — en verklig vän av sitt land, svarade Saddletrees åhörare.
— Ja, så är han, och det både av kung och land, som ni skall få höra, fortfor talaren, om ni vill komma in till oss, ty det är rådligast att tala om sådant inter parietes.
Då de inkommit i hans bod, körde han ut sin lärpojke, öppnade sin skrivpulpet och framtog därur med en viktig och självförnöjd min ett smutsigt och tillskrynklat tryckt pappersblad, i det han anmärkte: — Detta är något alldeles nytt — vem som helst skulle inte kunna visa er maken. Det är det tal, som hertigen hållit angående Porteousupploppet och som nyligen blivit utbjudet av kolportörerna. Ni skall få höra, vad Jan Roy Cean[2] säger. Min korrespondent köpte det på borggården, och det är ungefär detsamma som mittför kungens näsa. — Minsann ger han dem inte påskrivet! — Det kom i ett brev angående en strunten skuldsedel, som mannen bad att få anstånd med. Jag får be er se till, huru det förhåller sig därmed, mrs Saddletree.
Den hederliga mrs Saddletree hade dittills varit så djupt bedrövad över sin olyckliga skyddslings öde, att hon låtit sin man sladdra bäst han gitte, utan att giva akt på vad han sade, men orden skuldsedel och anstånd hade en upplivande klang; hon ryckte åt sig brevet, som hennes man räckte henne, och i det hon torkade sig i ögonen och satte på sig glasögonen sökte hon, så fort det lät sig göra för imman, som samlade sig på glasen, att taga reda på den angelägna delen av skrivelsen, medan hennes man i en högtravande ton uppläste ett utdrag ur talet.
- ↑ Argyles högländska släktnamn.
- ↑ Johan den Röde Krigaren. — Även ett av hertigens av Argyle högländska binamn.
310
