WALTER SCOTT
hennes far, i våningen där uppe. Och så att köra pojken ur boden, då han som bäst höll på och sydde på svansremmen, och ge honom tillfälle att leka med dagdrivarna i gränden! Sitt still, grannar! Meningen är inte att störa er, men jag tror min kära man blir splitter galen av under- och överrätter och under- och överhus både här och i London.
Skvallersystrarna hade likväl för mycken belevenhet och kände för väl till den gamla regeln att göra åt andra, som man vill att andra skola göra åt en själv, för att dröja kvar på en så löslig inbjudning, som den de erhållit i slutet av talet, varför de så fort som möjligt togo avsked och avlägsnade sig. Saddletree viskade härvid till Plumdamas, att han skulle träffa honom hos Mac-Croskies — det redan omnämnda skänkrummet i Luckenbooths — och att han, Saddletree, då han ginge hemifrån, skulle stoppa Mac-Callummores tal i fickan, trots allt sin hustrus larm.
Då mrs Saddletree såg huset befriat från dessa besvärliga gäster och den lille pojken återkallad från gatans tidsfördriv till sysselsättningen med sylen, gick hon att besöka sin olycklige släkting, David Deans och hans äldsta dotter, som i hennes hus funnit den närmaste vänskapliga tillflyktsort.
312
