Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/368

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WALTER SCOTT

glädjens dag nånsin skulle komma tillbaka för oss, skulle ni skratta åt att se mitt trinda ansikte djupt in i en halm-bongrace, som är nästan lika rund och stor som mittelkoret i Libbertons kyrka. Men den skyddar bra för solen och avhåller ohövligt folk från att stirra en i ansiktet, som om man vore ett hampspöke. Så fort jag kommer till London, skall jag skriva till er om, hur det gått för mig hos hertigen av Argyle. Skicka några rader till mig om hur ni mår, under adress till mrs Margret Glass, tobakshandlerska, Tisteln, London; ett brev från er med underrättelse att ni mår väl skulle göra mig mycket lättare till sinnes. Ursäkta dålig stavning och skrivning, ty min penna går mycket illa.”

Jeanie uttryckte i dessa skrivelser större förhoppningar och ett tillitsfullare mod, än hon verkligen hyste, men detta var i den älskvärda avsikten att befria sin far och sin älskade från alla farhågor för hennes skull, vilka, det visste hon, i hög grad skulle öka deras övriga bekymmer. — Om de tro mig vid gott mod och gott hopp, sade den stackars pilgrimen till sig själv, så skall min far bli vänligare mot Effie och Butler vänligare mot sig själv. Ty jag vet alltför väl, att de tänka mer på mig än jag själv gör.

Hon förseglade sorgfälligt sina brev och lämnade dem egenhändigt på postkontoret, efter många förfrågningar rörande den tid, då de sannolikt skulle framkomma till Edinburgh. Sedan hon fullgjort denna plikt, mottog hon beredvilligt sin värdinnas enträgna bjudning att äta middag tillsammans med henne och stanna kvar till påföljande morgon. Värdinnan var, som vi redan nämnt, hennes landsmaninna, och ehuru det nöje, skottarna finna i att sammanträffa med varandra, deras inbördes sammanhållning och deras iver att efter bästa förmåga bistå varandra ofta förevitats dem såsom en trångbröstad fördom, tyckas dessa karaktärsdrag tvärtom härleda sig från en högst rättmätig och aktningsvärd fosterlandskänsla i förening med en övertygelse, vilken, om den vore alldeles ogrundad, längesedan skulle vederlagts av erfaren-

356