WALTER SCOTT
— Du har bara tagit en mugg svagdricka, och Turkhuvudet kan nog vara av med en munfull mat åt en främling som du, som inte kan tala ett kristet tungomål, och därmed ännu en gång din skål om igen, sa Mark av Bellgrave! och han tog sig åter en djup klunk ur kannan.
De resande, som på senare tider besökt Newark och som säkert komma ihåg, hur ovanligt artig och belevad i sitt sätt den person är, som nu håller det förnämsta värdshuset därstädes, torde finna sig roade av att jämföra det med hans mera obildade företrädares, men vi tro att polityren ej skall befinnas hava förringat metallens verkliga värde.
Sedan Jeanie tagit avsked av sin muntre Lincolnshire-värd, anträdde hon åter sin ensliga vandring och vart litet orolig, då skymningen överraskade henne på den slätt, som sträcker sig till foten av Gunnerby Hill och är genomskuren av skogsdungar och moras. De vidsträckta allmänningarna utmed norra vägen, av vilka de flesta nu äro inhägnade, och polisens i allmänhet slappa tillstånd blottställde den resande för stråtröverier, och det till en grad, som numera är okänd, utom i huvudstadens närmaste grannskap. Bekant med detta förhållande, påskyndade Jeanie sina steg, då hon hörde hästtrav bakom sig och instinktlikt drog sig åt ena sidan av vägen för att lämna ryttaren så mycket rum som möjligt att rida förbi henne. Då djuret hann upp henne, fann hon, att det bar två kvinnor, av vilka den ena satt i en klövsadel och den andra bakom henne på en av dessa sadelputor, som man ännu ibland kan få se i England.
— En vacker god afton, Jeanie Deans, sade den främsta kvinnan, då hästen gick förbi vår hjältinna. Vad tycker ni om det där vackra berget, som lyfter sin hjässa till månen? Tror ni, att det är himmelrikets port, som ni är så ivrig efter? — Kanske hinna vi dit ännu i afton, om Gud vill, ehuru vår mamma här är litet trög av sig, när det bär uppför.
Talarinnan vände sig härvid i sadeln och höll halvt inne hästen, medan kvinnan, som satt bakom henne på
364
