MIDLOTHIANS HJÄRTA
som han var på sin vakt, undvek han genom en hastig rörelse med huvudet kastvapnet, vilket ven förbi hans öra och fastnade djupt i lerväggen bakom honom.
— Hå hå, mor Blod, sade rövaren, i det han grep henne om båda handlederna, jag skall lära er, vem som är herre här! Med dessa ord sköt han käringen våldsamt baklänges, tills hon, trots sitt häftiga stretande, nedsjönk på en halmknippa, varpå han släppte hennes händer och hotande höll upp fingret mot henne, alldeles som väktaren på ett dårhus gör, då han vill skrämma en vansinnig. Detta tycktes göra önskad verkan, ty hon försökte ej att stiga upp från den plats, varpå han satt henne, eller att begå några ytterligare våldsamheter, utan tjöt och vrålade som en besatt och vred sina vissnade händer i vanmäktigt raseri.
— Jag skall hålla mitt löfte till er, ni gamla djävul, sade Frank. Flickan skall ej få gå till London, men jag tillåter er inte att kröka ett hår på hennes huvud, om det också blott vore för att straffa er för er fräckhet.
Denna antydning tycktes till någon del lugna den gamla häxans häftiga lidelse, och medan hennes rop och tjut nedsjönk till ett dovt brummande, ökades det sällsamma sällskapet genom en ny persons inträde.
— Å, Frank Levitt! sade den nykomna, i det hon rusade in med ett hopp och ett skutt, som med ens förflyttade henne från dörren och mitt in i rummet, håller ni på att göra av med mor? Eller håller ni på att skära halsen av suggan, som Tom hade hit i morse? Eller har ni läst era böner bakfram för att frambesvärja min gamle bekante, djävulen, ibland er?
Den talandes ton var så egendomlig, att Jeanie genast igenkände den främsta av de båda kvinnorna, som ridit förbi henne, kort innan hon anfölls av rövarna, vilken omständighet i hög grad förökade hennes förskräckelse, emedan den bevisade, att hon råkat ut för ett försåt och var ett offer för en på förhand uppgjord komplott, ehuru hon omöjligt kunde utgrunda, vem som var upphovet därtill eller i vad avsikt det skett. Av hennes samtalston
