Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/412

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WALTER SCOTT

som bevis på svagsinthet. Alla, som sutto i närheten, makade sig, för så vitt utrymmet av deras bänkar medgav, ifrån detta sällsamma par, men en gammal man lyckades ej komma ifrån Gretas grannskap, innan hon ryckt evangeliiboken ur handen på honom och fått reda på dagens text. Därefter slog hon upp ritualen och visade Jeanie med de ivrigaste och häftigaste åtbörder de ställen som upplästes, i det hon tillika avgav sina svar så högljutt, att hennes röst hördes över alla andras.

Oaktat den harm och blygsel Jeanie erfor över att sålunda vara föremål för den allmänna uppmärksamheten på ett sådant ställe varken kunde eller vågade hon underlåta att samla alla sina tankar och se sig omkring efter någon, till vilken hon kunde vända sig för att söka hjälp, så snart gudstjänsten var förbi. Hon tänkte naturligtvis först på prästen och hon styrktes i sitt beslut, då hon märkte, att han var en äldre man av värdigt yttre, som förrättade gudstjänsten med orubbat, högtidligt allvar, vilket också till en tillbörlig uppmärksamhet återförde församlingens yngre medlemmar, som störts i sin andakt av Greta Löpelds narraktiga beteende. Jeanie beslöt därför att vända sig till prästmannen, så snart gudstjänsten var förbi.

Visserligen kände hon sig benägen att taga anstöt av hans prästkappa, ty fast hon hört mycket talas om prästkappor, hade hon dock aldrig sett någon ordets förkunnare bära en sådan, och därjämte förbryllades hon av det ombyte av ställning, som skedde vid olika delar av gudstjänsten, så mycket mer som Greta Löpeld, vilken tycktes vara fullkomligt förtrogen med dem, passade på tillfälle att utöva sin myndighet över henne, i det hon körde upp henne och ryckte ned henne med en larmande iver, som naturligtvis måste göra dem båda till föremål för en pinsam uppmärksamhet. Men oaktat sina fördomar fattade hon i denna kinkiga belägenhet den kloka föresatsen att så noga som möjligt göra efter, vad den övriga församlingen gjorde. — Profeten, tänkte hon, tillät ju syriern Naaman att knäböja till och med i Rimmons hus, och om jag i denna min nöd dyrkar mina fäders Gud på mitt

400