MIDLOTHIANS HJÄRTA
Huset låg ungefär sexhundra alnar ifrån byn, på en långsluttande höjd, som var betäckt av flera med häckar inhägnade små åkerfält, vilka voro så oregelbundet utlagda, att de i häckform planterade gamla ekarna och almarna bildade perspektiv och blandades tillsammans i intagande oregelbundenhet. Då sockenfogden och Jeanie närmade sig huset, insläpptes de genom en vacker gallerport på en visserligen liten, men i god ordning hållen gårdsplan, som var planterad med stora bokar och kastanjeträd. Husets framsida var oregelbunden. En del därav tycktes vara mycket gammal och hade verkligen också varit en bostad åt kyrkoherden redan under den katolska tiden. Senare innehavare hade gjort betydliga tillbyggnader och förändringar, var och en i sitt tidevarvs smak och utan något synnerligt avseende på symmetri. Dessa arkitektoniska oegentligheter voro likväl så avpassade och så smakfullt sammanblandade, att ögat, långt ifrån att såras av denna förening av olika stilar, endast såg det intagande i den omväxlande och invecklade byggnad de bildade. De emot södra muren uppdragna fruktträden, de till de många portarna ledande trappuppgångarna, den sällsamma blandningen av tak och skorstenar från olika tidevarv förenade sig till att göra framsidan, ej egentligen vacker eller storartad, men invecklad och förvirrad eller, för att begagna Prices här tillämpliga uttryck, pittoresk. Den betydligaste tillbyggnaden var likväl vorden gjord av den nuvarande pastorn. Som denne nämligen var ”en boklärd man”, såsom sockenfogden fann för gott att förklara för Jeanie, sannolikt i avsikt att öka hennes vördnad för den person, inför vilken hon nu skulle framträda, så hade han byggt ett vackert bibliotek samt dessutom en salong och ej mindre än två ytterligare gästrum.
— Mången skulle dragit i betänkande att göra en sådan utgift, sade fogden, då man besinnar, att sir Edmund kan ge pastoratet åt vem han vill, men hans högvördighet rår själv om en vacker liten egendom och behöver ej se så noga på styvern.
