Hoppa till innehållet

Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/426

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WALTER SCOTT

ges Stormheaven, trodde Jeanie likväl, att han måste vara en helt annan person än pastor Kiltstoup och andra biskopliga präster i hennes fars yngre år, som plägade varda druckna i sina prästerliga dräkter och hetsa dragonerna mot de kringirrande cameronianerna. Huset tycktes vara i någon förvirring, men som hon ej kunde antaga, att man helt och hållet glömt henne, ansåg hon det bäst att lugnt dröja kvar i rummet, tills någon komme och fäste uppmärksamhet på henne.

Den första som inträdde var till hennes stora glädje en av hennes eget kön — hushållerskan, ett äldre fruntimmer av ett godsint, moderligt utseende. Jeanie förklarade i få ord för henne sin belägenhet och bad om hennes bistånd.

Hushållerskan var alltför mån om sin värdighet för att uppmuntra en person, som var hos kyrkoherden i rättegångsärenden och vars karaktär till följd därav måste vara något tvetydig, till alltför stor förtrolighet, men hon var hövlig, ehuru förbehållsam.

Hennes unge husbonde, sade hon, hade haft den olyckan att genom ett fall av hästen göra sig mycket illa, så att han led av en ofta påkommande vanmakt. Han hade nyss haft ett av dessa anfall, och hans högvördighet kunde omöjligt för ögonblicket tala med Jeanie, men hon behövde ej befara, att han ej skulle göra allt, vad som vore rätt och tillbörligt, så snart han finge tid att sysselsätta sig med hennes angelägenheter. Hon slutade med anbudet att anvisa Jeanie ett rum, där hon kunde vänta, tills hans högvördighet finge tid.

Vår hjältinna tog tillfället i akt och anhöll om tillåtelse att kläda om sig och en smula ordna sin dräkt.

Hushållerskan, som ansåg ordning och snygghet höra till kardinaldygderna, beviljade gärna en så billig begäran, och det ombyte av dräkt, vilket Jeanies knyte satte henne i stånd att verkställa, åstadkom en så väsentlig förbättring i hennes utseende, att den gamla frun knappast i den nätta, snygga, sedesamma lilla skotskan, som nu stod framför henne, igenkände den nedsmutsade, oordentligt

414