Hoppa till innehållet

Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/434

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WALTER SCOTT

en ovanlig kroppsstyrka och ett slags rå vältalighet, som höjde honom över alla hans kamrater. Dittills hade jag varit

Båd tygellös och vild, men dock en glimt
av hopp i detta mörker skymtat fram.

Men det var denne mans såväl som min olycka, att han, oaktat åtskillnaden i vår rang och uppfostran, förvärvade ett utomordentligt och nästan förtrollande inflytande över mig, vilket endast låter förklara sig därigenom, att den lugna beslutsamheten i hans karaktär var överlägsen min lidelsefulla häftighet. Där han gick i spetsen, kände jag mig nödsakad att följa, och det mod och den fintlighet, han ådagalade vid sina företag, voro verkligen beundransvärda. Medan jag under en så ovanlig och farlig lärare inlät mig i de överdådigaste äventyr, blev jag bekant med er olyckliga syster vid några lustbarheter bland ungdomen i förstäderna, vilka hon i hemlighet plägade besöka. Hennes fördärv utgör blott ett mellanspel vid de sorgliga uppträden, vari jag nu var djupt invecklad. Likväl måste jag säga, att detta skurkstreck ej var överlagt, och jag hade fast beslutat att giva henne all den upprättelse ett giftermål kan giva, så snart jag kunde draga mig ifrån min olyckliga levnadsbana och omfatta någon, som bättre anstod min börd. Jag hade vilda drömmar — drömmar om att föra henne till någon torftig tillflyktsort och sedan med ens förflytta henne till en rang och en rikedom, som hon aldrig anat. En vän öppnade på min begäran med min far en underhandling, som avbröts och upptogs med flera mellanskov. Slutligen, och just då jag väntade mig min fars förlåtelse, fick han på ett eller annat sätt underrättelse om min dålighet, skildrad med de mörkaste färger, vilket Gud skall veta ej behövdes. Han skrev ett brev till mig — huru han fått reda på min vistelseort vet jag ej — vari han inneslöt en summa pengar och förnekade mig för alltid. Jag blev förtvivlad — ursinnig — jag sällade mig till Wilson i ett farligt lurendrejeriföretag, vari vi misslyckades, och lät beredvilligt övertala mig av hans skengrunder att anse ett röveri, begånget på en tull-

422