WALTER SCOTT
jag, om så påfordrades, beredvilligt lämna betalning därför, ifall jag inte trodde, att det vore en skymf att bjuda pengar i ett hus som detta. Jag känner blott ej till seden här i landet.
— Det är allt gott och väl, sade den andlige, tämligen förvånad och oviss om, huruvida han skulle taga Jeanies ord för enfald eller näsvishet, detta må alltsammans vara gott och väl, men låt oss komma till det, varom det är fråga! Varför tillsluter ni denne unge mans mun och hindrar honom att lämna sin far och bäste vän en förklaring rörande omständigheter, vilka i och för sig själva synas tämligen misstänkta?
— Han må gärna tala vad han behagar om sina egna angelägenheter, svarade Jeanie, men han har ingen rätt att omtala min familjs och mina vänners angelägenheter utan deras uttryckliga samtycke, och eftersom de inte kunna vara här för att föra sin egen talan, bönfaller jag hos er att ej göra mr Georg Rob — jag menar Staunton, eller vad han heter — några frågor rörande mig och de mina, ty jag måste ta mig den friheten att säga er, att han varken skulle handla som en kristen eller en gentleman, om han svarar er tvärtemot min uttryckliga önskan.
— Detta är då det allra besynnerligaste, jag någonsin varit ute för, sade den äldre Staunton, i det han efter att skarpt hava fäst sina ögon på Jeanies lugna, men likväl blygsamma ansikte, plötsligt riktade dem på sin son: Vad har ni att svara härpå, sir?
— Att jag finner, att jag förhastat mig i mitt löfte, sir, svarade Georg Staunton. Jag har ingen rättighet att utan denna unga persons samtycke lämna några upplysningar rörande hennes familjeangelägenheter.
Den äldre mr Staunton riktade åter med alla tecken till den högsta förvåning sina ögon från den ena till den andra.
— Jag fruktar, att detta är något värre än någon av dina vanliga vanhederliga förbindelser, sade han till sin son. Jag yrkar på att få veta sanningen.
— Jag har redan sagt, sir, svarade hans son tämligen
434
