WALTER SCOTT
det vara annorlunda, kan jag blott säga, att ni är den mest fulländade hycklerska, jag ännu sett. Jag önskar ej att få veta några hemligheter, som ni är obenägen att yppa, allraminst något som angår min son. Hans uppförande har förorsakat mig alltför många sorger, för att jag skulle kunna hoppas någon hugnad eller tillfredsställelse av honom. Om ni är, vad jag förmodar er vara, så tro mig, att av vad beskaffenhet er förbindelse med Georg Staunton än måtte vara, så ju förr ni avbryter den, dess bättre.
— Jag tror mig förstå er mening, sir, svarade Jeanie, och eftersom ni är så uppriktig och talar om den unge herrn på det sättet, så måste jag säga er, att jag, utom denna gång, endast en gång förut i mitt liv talat med honom, och vad jag hört av honom vid dessa båda tillfällen, har ej varit ägnat att inge mig lust att höra något dylikt omigen.
— Det är således verkligen er avsikt att lämna denna del av landet och begiva er till London? sade prosten.
— Ja visst, sir, ty jag kan på sätt och vis säga, att blodshämnaren är bakefter mig, och om jag blott vore tryggad mot ofärd under vägen —
— Jag har anställt efterspaningar efter de misstänkta personer ni beskrivit, sade prästmannen. De ha lämnat sin mötesplats, men som de möjligen kunna ligga på lur i grannskapet, och ni påstår er ha särskilda skäl att befara våldsamhet av dem, skall jag skicka med er en pålitlig person, som skall åtfölja er ända till Stamford och skaffa er plats i en vagn, som går därifrån till London.
— En vagn är inte för sådana som jag, sir, sade Jeanie, som ej hade någon föreställning om ett sådant offentligt fortskaffningsmedel, enär postvagnar dåförtiden endast begagnades närmast London.
Mr Staunton förklarade i korthet för henne, att hon skulle finna detta sätt att resa både bekvämare, billigare och tryggare än att färdas på hästryggen. Hon uttryckte sin tacksamhet med en sådan innerlighet, att han föranleddes att fråga henne, om hon behövde några pengar
436
