MIDLOTHIANS HJÄRTA
till fortsättandet av sin resa. Hon tackade och sade, att hon hade tillräckligt för sina behov, och hon hade verkligen också mycket sparsamt anlitat sin kassa. Detta svar bidrog även att undanröja några av de tvivel, som mr Staunton naturligt nog ännu hyste angående hennes karaktär och verkliga avsikter, och förvissade honom om, att hon, ifall hon vore en bedragerska, åtminstone ej ginge ut på att tillskansa sig pengar. Han frågade henne därefter, till vilken del av staden hon ämnade begiva sig.
— Till en mycket aktningsvärd köpmansfru, en kusin till mig, en mrs Glass, som säljer snus och tobak vid skylten Tisteln någonstans i stan.
Jeanie meddelade denna underrättelse med känslan av, att en så aktningsvärd förbindelse borde giva henne ett visst anseende i mr Stauntons ögon, och hon vart tämligen överraskad, då han svarade: — Och är denna kvinna er enda bekanta i London, min stackars flicka? Och har ni verkligen inte bättre reda på var hon bor?
— Utom mrs Glass, ämnar jag också besöka hertigen av Argyle, sade Jeanie, och om ers nåd tror, att det är bäst att gå dit först och få någon av hans härlighets folk att visa mig till min kusins bod —
— Känner ni till någon av hertigens av Argyle folk? sade mr Staunton.
— Nej, sir.
— Hennes hjärna måste ändå visst vara något rubbad, eljest skulle hon omöjligen kunna lita på sådana anvisningar. — Nåväl, sade han högt, jag får inte fråga er om orsaken till er resa och kan därför inte ge er något råd, hur ni skall bära er åt, men värdinnan på värdshuset, där ni stiger av, är ett mycket hyggligt fruntimmer, och som jag ibland brukar ta in där, skall jag rekommendera er till henne.
Jeanie tackade honom för hans godhet med sin djupaste nigning, och med hans nåds skrivelse och en från den hedervärda mrs Bickerton, värdinnan på Sjustjärnan i York, tvivlade hon ej på att hon skulle kunna reda sig rätt bra i London.
