Hoppa till innehållet

Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/451

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

dock äro lika kraftigt verkande, överallt ymnigt i hela den kristna världen.

— Ja visst, sade Jeanie, men fastän vattnet kan vara likadant, så torde, med ers vördighets tillåtelse, välsignelsen över dem ej vara lika. Det skulle varit förgäves för den spetälske syriern Naaman att hava badat i Pharphar och Abana, Damaski strömmar, då det endast var Jordans vatten, som var välsignat med läkekraft.

— Gott, sade mr Staunton, vi skola för det närvarande ej inlåta oss i den stora striden mellan våra nationella kyrkor. Vi måste söka övertyga er, att vi, oaktat våra villfarelser, åtminstone bevarat den kristliga kärleken och en önskan att bistå våra bröder.

Han lät därefter inkalla mrs Dalton och anförtrodde Jeanie åt hennes synnerliga vård, med tillsägelse att vara vänlig mot henne, varjämte han lovade, att en pålitlig ledsagare och en god häst tidigt påföljande morgon skulle vara i beredskap för att föra henne till Stamford. Han tog därefter ett allvarligt och värdigt, men tillika vänligt farväl av henne, i det han önskade henne all möjlig framgång i ändamålet med hennes resa. Han tillade, att han, till följd av de sunda tänkesätt hon ådagalagt under deras samtal, ej betvivlade, att det var ett lovvärt ändamål.

Jeanie fördes åter av hushållerskan till hennes eget rum. Aftonen skulle likväl ej gå förbi utan att ytterligare obehag tillskyndades henne genom unge Staunton. Den trogne Thomas stack i hennes hand ett papper, vari hans unge herre till henne framställde en önskan eller rättare anhållan att genast få tala med henne, jämte en försäkran, att han dragit försorg om, att de ej skulle bliva störda.

— Hälsa er unge herre, sade Jeanie öppet och utan att bry sig om alla de vinkar och tecken, varigenom Thomas sökte göra henne begripligt, att mrs Dalton ej borde få del av denna hemliga brevväxling, att jag lovat hans värdige far att ej återse honom.

— Thomas, sade mrs Dalton, jag tycker att ni, i betraktande av den dräkt ni bär, och den familj ni tjänar hos, kunde använda er tid på ett anständigare sätt än

439