WALTER SCOTT
— Och nu, sade han, förmodar jag, att ni är angelägen att genast få ge er på väg?
— Om jag varit på ett värdshus, sir, eller något passande viloställe, svarade Jeanie, skulle jag ej vågat använda Herrans dag till att resa på, men som jag är stadd på en barmhärtighetsfärd, hoppas jag, att denna överträdelse ej skall tillräknas mig.
— Ni kan, om ni så vill, stanna kvar hos mrs Dalton över natten, men jag önskar, att ni ej har något vidare samtal med min son, som ej är någon passande rådgivare för en person av er ålder, av vad beskaffenhet era svårigheter än må vara.
— Däri har ers nåd blott alltför rätt, sade Jeanie. Det var ej med min vilja, som han nyss talte med mig och — utan att önska den unge herrn någonting annat än gott — önskar jag, att jag aldrig mera finge se honom för mina ögon.
— Eftersom ni tycks vara en så allvarligt sinnad flicka, sade prosten, kan ni, om ni vill, deltaga i min husandakt i stora salen denna afton.
— Jag tackar ers nåd, sade Jeanie, men jag tvivlar på, att det skulle lända mig till någon uppbyggelse.
— Vad? sade prästmannen, så ung och redan nog olycklig att hysa tvivel om era andaktsplikter?
— Gud förbjude det, sir, svarade Jeanie. Det är inte därför, men jag har blivit uppfostrad i den lidande återstodens av den skotska presbyterianska kyrkans tro, och jag vet ej, om jag rättmätigt kan bevista er gudstjänst, då den ogillas av så många fromma själar i vår kyrka och i synnerhet av min värdige far.
— Nåväl, min kära flicka, sade prästmannen med ett godmodigt leende, vare det långtifrån mig att vilja tvinga ert samvete, och likväl borde ni ihågkomma, att samma gudomliga nåd utbreder sina flöden till andra länder såväl som till Skottland. Och som den är lika väsentlig för våra andliga, som vattnet för våra jordiska behov, finnas dess källådror, som, huru olika de må vara till sin beskaffenhet,
438
