Hoppa till innehållet

Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/453

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

Jeanie bröt brevet och läste följande:

”Ni vägrar att se mig. Jag förmodar att det är, för det ni fasar för den beskrivning jag givit på mig själv, men då jag skildrat mig sådan jag är, borde ni värdera mig för min uppriktighet. Jag är åtminstone ingen skrymtare. Ni vägrar likväl att se mig, och ert handlingssätt torde vara naturligt — men är det välbetänkt? Jag har yppat för er min beredvillighet att rädda er syster på bekostnad av min heder — min familjs heder — ja, mitt eget liv, och ni anser mig alltför förnedrad för att ens tillåta mig att för hennes skull offra, vad som återstår mig av heder, ära och liv. Välan, om den offrande föraktas, är offret likväl ännu när som helst redo, och kanske ligger det en rättvisa i himmelns beslut, att jag ej skall hava den sorgliga förtjänsten att synas frivilligt erbjuda detta offer. Eftersom ni avslagit min medverkan måste ni nu även taga alltsammans på er. Gå därför till hertigen av Argyle, och om alla andra övertalningsgrunder skulle visa sig fåfänga, så säg honom, att det står i er makt att överlämna den verksammaste deltagaren i Porteousupploppet till välförtjänt straff. Han skall höra er i detta fall, om han även vore döv för allt annat. Framställ era villkor, ty ni kan föreskriva vilka som helst. Ni vet, var jag är till finnandes, och ni kan vara förvissad om, att jag ej skall söka komma undan, såsom förr vid Muschats Cairn. Jag ämnar ej lämna detta hus, där jag är född; liksom haren skall jag sönderslitas på den plats, där jag blivit uppstött. Jag upprepar det — framställ era villkor! Jag behöver ej erinra er om att begära er systers benådning, ty det gör ni naturligtvis, men fordra även fördelaktiga villkor för er själv — begär rikedom och belöning — tjänst och goda inkomster för Butler — begär vad som helst, man skall samtycka till allt, allt, blott för det ni i bödelns hand överlämnar en man, som gjort sig väl förtjänt av, att denne på honom utövar sitt yrke — en, som, ehuru ung till åren, är grånad i laster, och vars högsta önskan är att efter ett oroligt livs stormar få somna in och gå till ro.”


441