Hoppa till innehållet

Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/454

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WALTER SCOTT

Detta besynnerliga brev var undertecknat med initialerna G. S.

Jeanie genomläste det två gånger med största uppmärksamhet, vartill hon lätt sattes i stånd därigenom, att hästen måste gå skritt för skritt genom en djup hålväg.

Sedan hon genomläst detta brev, vart det hennes första göra att slita sönder det i så små stycken som möjligt och utströ ett par i sänder av dem i luften, så att ett papper, som innehöll en så farlig hemlighet, ej måtte falla i någon annan persons händer.

Frågan, huruvida hon i yttersta nödfall vore berättigad att rädda sin systers liv genom att uppoffra en persons, som, ehuru brottslig mot staten, ej tillfogat henne det ringaste ont, vart därefter föremål för en allvarlig och högst plågsam överläggning. I visst hänseende kunde det väl tyckas, som om angivandet av Stauntons brottslighet skulle varit en handling av rättvis och till och med av försynen förutbestämd vedergällning mot upphovet till hennes systers villfarelser och missöden, men enligt den stränga sedelära, vari Jeanie blivit uppfostrad, ålåg det henne att icke betrakta en tillämnad handling blott och bart ur allmänna synpunkter, utan även fästa avseende vid dess förhållande till den handlande själv och den grad av rättmätighet och giltighet, den kunde hava för denne, innan det, för att begagna hennes eget uttryck, stod henne fritt att verkställa den. Vad rätt hade väl hon att driva en byteshandel med Stauntons och Effies liv och uppoffra den ene för att rädda den andra? Hans skuld — den skuld, varför han hade att stå till svars inför lagen — var visserligen ett brott mot staten, men ej mot henne. Ej heller kunde hon, huru djupt hon än avskydde varje våldsgärning, inse, att hans andel i Porteous' mord vore att betrakta som ett vanligt mord, mot vars upphovsman var och en är förpliktad att bistå de offentliga myndigheterna. Denna våldsamma handling var förknippad med många biomständigheter, vilka, om de också ej alldeles berövade den dess brottsliga karaktär, likväl i deras ögon, som voro av Jeanies stånd, mildrade dess avskyvärdaste

442