Hoppa till innehållet

Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/480

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WALTER SCOTT

rubbade den tro Jeanie börjat hysa, att han kanske stod i begrepp att låta henne förorda sin sak inför själva majestätet. — Ty, sade hon till sig själv, om det varit hans avsikt att uppträda inför en kunglig person, skulle han säkert satt på sig sin präktiga stjärna och sitt ordensband, och dessutom ser det här mer ut som ett adligt herresäte än ett kungligt palats.

Detta var icke så illa resonerat av Jeanie, men hon kände för litet till hovetiketten eller de särskilda förhållanden, vari hertigen av Argyle stod till regeringen, för att kunna bilda sig något riktigt omdöme. Som vi redan nämnt, stod hertigen på den tiden i öppen opposition mot sir Robert Walpoles styrelse och ansågs fallen i onåd hos den kungliga familjen, vilken han gjort så viktiga tjänster. Men det var en grundsats hos drottning Carolina att uppföra sig med en sådan försiktighet mot sina politiska vänner, som om det funnes en möjlighet, att de en dag kunde varda hennes fiender, och mot sina politiska motståndare med samma varsamhet, som om de åter kunde varda hennes vänner. Alltsedan Margretas av Anjou tid hade ingen drottning utövat ett sådant inflytande på Englands politiska angelägenheter, och den personliga skicklighet, hon vid flera tillfällen ådagalade, bidrog i ej ringa mån att från deras politiska kätteri återkalla mer än en av dessa ståndaktiga tories, som, sedan stuartska huset med drottning Anna utslocknat på brittiska tronen, voro benägnare att giva hennes bror, riddaren av S:t Georg, sin undersåtliga hyllning, än tillåta kronans överflyttande på huset Hannover. Konungen, vars utmärktaste egenskap var hans mod på slagfältet, och som mottagit den engelska konungavärdigheten utan att någonsin vara i stånd att tillägna sig engelska vanor eller göra sig förtrogen med engelska tänkesätt, fann ett kraftigt bistånd i sin gemåls statsklokhet, och medan han ivrigt gav sig sken av att göra allt enligt sin egen vilja, var han i hemlighet klok nog att följa sin skickligare makas råd. Han anförtrodde henne det grannlaga uppdraget att bestämma de olika grader av ynnestbevisningar, som er-

468