Hoppa till innehållet

Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/481

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

fordrades för att fasthålla de vacklande, styrka de redan vänskapligt sinnade eller återvinna dem, vilkas bevågenhet gått förlorad.

Jämte all ett fint, och efter den tidens begrepp bildat fruntimmers intagande artighet ägde drottning Carolina det andra könets manliga själ. Hon var stolt av naturen, och även hennes statsklokhet kunde ej alltid återhålla utbrotten av hennes vrede, ehuru få voro beredvilligare att gottgöra varje falskt steg av detta slag, så snart hennes förstånd hunnit lägga band på hennes lidelse. Hon älskade mer maktens verkliga ägande än dess yttre sken, och vad helst hon än gjorde som var klokt eller omtyckt av folket, sökte hon alltid förskaffa konungen äran och nyttan därav, inseende att hon genom att höja hans anseende bäst befäste sitt eget. Och hon var så angelägen om att rätta sig efter hans tycken, att, då hon hotades med gikt, hon, för att kunna åtfölja konungen på hans promenader, ofta använde kalla bad för att häva anfallen, och därigenom blottställde sitt liv.

Det var ett utmärkande drag i drottning Carolinas karaktär, att hon underhöll en enskild brevväxling med dem, vilka hon offentligt visade sig obenägen eller som av enskilda skäl voro illa anskrivna vid hovet. Därigenom höll hon i sin hand trådarna till mången politisk intrig och kunde ofta, utan att utfästa sig till någonting, hindra missnöjet från att övergå till hat och motståndet från att utbryta i öppet uppror. Om hennes brevväxling med dylika personer händelsevis råkade varda bemärkt eller upptäckt, vilket hon på allt sätt bemödade sig att förekomma, framställdes den som en blott sällskaplig förbindelse, som ej hade något att göra med politiken, ett svar varmed även premiärministern sir Robert Walpole måste åtnöja sig, då han upptäckte att drottningen givit enskilt företräde åt Pulteney, sedermera greve av Bath, hans fruktansvärdaste och oförsonligaste fiende.

Då således drottning Carolina alltemellanåt underhöll en förbindelse med åtskilliga personer, som tycktes vara regeringen synnerligen obenägna, kan man lätt föreställa

469