Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/483

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

hertigen av Argyle, och genom henne hade hertigen då och då kommit i beröring med drottningen, en beröring, som likväl betydligt minskades efter den andel han tagit i parlamentsförhandlingarna angående Porteousupploppet, vilket drottningen snarare betraktade som en avsiktlig, hennes person och myndighet visad ringaktning, än som ett plötsligt utbrott av folkhämnden. Förbindelsen dem emellan hade likväl ej helt och hållet upphört, ehuru på senare tiden en viss köld inträtt å ömse sidor. Det har funnits nödigt att förutsända dessa upplysningar, på det att läsaren må kunna fatta det uppträde, vi nu stå i begrepp att skildra.

Ifrån den smala allé de genomgått, vek hertigen av inåt en annan dylik, som likväl var bredare och ännu längre. Här varseblev Jeanie för första gången ett par personer, som närmade sig dem sedan deras inträde i parken.

Det var två fruntimmer, av vilka det ena gick litet bakefter det andra, men likväl ej på längre avstånd än att hon kunde höra vad den, som gick främst, sade och svara därpå, utan att denna behövde besvära sig med att vända sig om. Som de närmade sig mycket långsamt, hade Jeanie tillfälle att granska deras anletsdrag och utseende. Hertigen saktade även sin gång, liksom för att giva henne tid att hämta sig, och bad henne flera gånger icke vara rädd. Den dam, som tycktes vara huvudpersonen, hade utmärkt vackra drag, ehuru de voro något vanställda av kopporna, denna ohyggliga landsplåga, vilken, tack vare Jenner, varje lantlig eskulap numera kan tämja lika lätt, som hans skyddsgud kuvade Python. Damen hade strålande ögon, vackra tänder och ett ansikte, danat att efter behag antaga ett majestätiskt eller förbindligt uttryck. Hennes något för fylliga figur var likväl behaglig, och spänstigheten samt fastheten i hennes gång gav ej anledning att misstänka, vad som verkligen var fallet, att hon ibland led av en åkomma, som är synnerligen hinderlig för fotgängare. Hennes dräkt var mera dyrbar än lysande och hennes hållning befallande och ädel.

Hennes följeslagerska var av längre växt, med ljus-

471