MIDLOTHIANS HJÄRTA
köns företrädesrättigheter, mylord, och ej döma för omilt om mig, om jag skulle vara litet upprörd vid hågkomsten av den grova skymf, som i er huvudstad tillfogats den kungliga myndigheten vid just samma tid, då den utövades av min ovärdiga person. Ers härlighet kan ej vara förundrad över, att jag både harmades över den då och ihågkommer den nu.
— Det är onekligen en sak, som ej så lätt kan glömmas, svarade hertigen. Ers majestät har redan länge känt mina egna oförgripliga tankar om den, och jag måtte uttrycka mig mycket illa, om jag ej ådagalagt min avsky för ett mord, som begåtts under så utomordentliga omständigheter. Jag torde möjligen vara nog olycklig att vara av olika åsikter med hans majestäts rådgivare med hänseende till, i vad mån det är rättvist eller politiskt att straffa de oskyldiga i stället för den skyldige. Men jag hoppas ers majestät täckes tillåta mig att iakttaga tystnad över ett ämne, angående vilket jag ej är nog lycklig att vara av samma åsikt som män, vilkas talanger äro överlägsna mina.
— Vi vilja ej vidare inlåta oss i ett ämne, vari våra åsikter möjligen torde vara skiljaktiga, sade drottningen. Ett ord kan jag likväl säga i förtroende — som ni vet, är vår goda lady Suffolk litet döv —: om hertigen av Argyle är böjd att förnya bekantskapen med sin konung och drottning, skall han näppeligen finna många ämnen, vari vi ej skola stämma överens.
— Låt mig hoppas, sade hertigen, i det han med en djup bugning besvarade en så smickrande vink, att jag ej skall vara nog olycklig att vid närvarande tillfälle hava råkat på ett sådant.
— Jag måste först ålägga ers härlighet biktens plikt, sade drottningen, innan jag meddelar er avlösning. Vad är orsaken till det synnerliga deltagande, ni hyser för denna unga kvinna? Hon tyckes ej — härvid betraktade hon Jeanie med en kännarinnas öga — särdeles ägnad att väcka min väninnas, hertiginnans, svartsjuka.
