WALTER SCOTT
TRETTIOÅTTONDE KAPITLET.
Skrivkonsten upptäckt vart; från himmeln sändes den
att trösta fångna mön, förviste älskaren.
Pope.
Medelst ett träget arbete med pennan lyckades det Jeanie Deans att till påföljande dagen hopskriva och åt postbudet överlämna ej mindre än tre brev, en ansträngning, som hon var så ovan vid, att hon hellre skulle gjort tre gånger så många Dunlopostar. Det första var mycket kort och adresserat till Georg Staunton, Esq., Grantham, Willinghams prostgård. Adressen hade hon skaffat sig upplysning om av den språksamme bonden, som beledsagade henne till Stamford. Det var avfattat i följande ordalag:
- "Sir!
Jag skickar detta för att förekomma vidare olyckor, varav det redan varit tillräckligt. Sir, jag har av hennes majestät drottningen erhållit min systers benådning, vilket, jag är övertygad därom, kommer att glädja er, och detta så mycket mer, som jag inte behövt säga någonting om de där sakerna, ni vet. Jag ber därför för er välfärd både till kropp och själ, och att det måtte behaga den store Läkaren att i sin egen behagliga tid besöka er. Framför allt, sir, ber jag, att ni aldrig mer måtte komma igen till min syster, som ni redan sett alltför mycket. Och härmed, utan att önska er något ont, utan snarare allt möjligt gott — förnämligast att ni måtte omvända och bättra er (ty syndens lön är döden, och varför skulle ni dö?), förblir jag er ödmjuka tjänarinna Ni vet vem.”
Det andra brevet var till hennes far. Det är för långt att införas i sin helhet, varför vi skola åtnöja oss med några utdrag. Det började sålunda:
492
