Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/505

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

”Käraste och djupt vördade fader!

Enligt min plikt kommer detta för att underrätta er, att det behagat Gud att förlossa min stackars syster ur fångenskapen, emedan hennes välsignade majestät drottningen, för vilken vi städse äro förbundna att be, frälst hennes själ undan döden genom att skänka henne nåd. Och jag talte med drottningen ansikte mot ansikte och lever ändå, ty hon är inte mycket olik andra förnäma fruar, utom att hon har en ståtlig gestalt och ögon som en blå jaktfalk, vilka gingo tvärsigenom en som en höglandsdolk. — Och för allt detta goda hava vi, näst den Store Givaren, för vilken alla blott äro redskap, hertigen av Argyle att tacka, som är en äkta trohjärtad skotte och inte högmodig, som annat folk vi känna. Dessutom förstår han sig ganska bra på kreatur, och han har lovat giva mig två Devonshirekor, vilka han är alldeles förtjust i, ehuru jag ändå håller mig till den äkta bläsiga Ayrshirerasen — och jag har lovat honom en ost. Och jag vill be er, att om Hjärtros, den brokiga kon, har en kvigkalv, ni låter henne dia, så mycket hon orkar, emedan jag hört, att han har ingen av den sorten, och inte är högfärdig, utan tar gärna emot något av en stackars människa, på det att ens hjärta må bliva lättat från den förbindelse, vari man står till honom. — Hans nåd hertigen vill även mottaga en av våra Dunlopsostar, och det skall bli mitt fel, om en bättre ännu blivit ystad i Lowden.” Här följde några anmärkningar rörande boskapsskötseln och mjölkhushållningen, vilka det är vår avsikt att överlämna åt lantbruksakademien. ”Detta allt är likväl bara bisaker mot den stora nåd, Försynen förlänat oss — och i synnerhet stackars Effies liv. Och, ack, min käre fader, eftersom det behagat Gud att förbarma sig över henne, så låt henne ej heller sakna er fullkomliga förlåtelse, på det hon åter må bli skicklig till att bliva ett nådens käril och en tröst för era grå hår. Käre fader, låt även lairden veta, att vi på ett underbart sätt funnit vänner, och att den summa, han lånte mig, tacksamt skall återbetalas. Jag har ännu något kvar av den och det övriga är varken inknutet i

493