Hoppa till innehållet

Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/506

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WALTER SCOTT

någon börs eller halsduk, utan består, såsom bruket är här, i en liten papperslapp, vilken såsom man försäkrat mig, är lika god som silver. Och, käre fader, det är för mr Butlers skull, som hertigen bevist mig så mycken vänskap, ty deras förfäder hava visat varandra mycken kärlek och välvilja i de gamla oroliga tiderna. Och mrs Glass har varit god mot mig, alldeles som en mor. Hon har ett vackert hus och mår riktigt gott och sitter där varmt, med två tjänstepigor och en dräng och en bodbetjänt. Och hon ärnar skicka till er ett skålpund av sin starka tobak och av några andra tobakssorter, och vi få lov att tänka på någon gengåva åt henne, för det hon varit så utmärkt god mot oss. Och hertigen kommer att nedskicka benådningen med en kurir, därför att jag inte kan färdas så fort, och jag skall resa ner med en av hans nåds tjänare, nämligen John Archibald, en anständig, äldre man, som säger sig ha råkat er för länge sen, då ni köpte boskap där borta i väster av lairden av Aughtermuggitie — men det lär ni väl inte minnas mer — i alla fall är han en hygglig man — och med mrs Dolly Dutton, som skall bli deja på Inverara. De komma att åtfölja mig så långt som till Glasgow, varifrån det blir ingen nöd att komma hem, vilket jag framför allt önskar. Må Givaren av all god gåva bevara er i er utgång och ingång, beder innerligt er tillgivna dotter

Jeanie Deans.

Det tredje brevet var till Butler och lydde som följer:

"Master Butler!

Det skall fägna er att höra, att allt vad jag kommit hit för Gudi lov är lyckligt och väl fullbordat, och att er farfars brev var rätt välkommet hos hertigen av Argyle, som med en blyertspenna inskrev ert namn i en plånbok, varav det ser ut, som om han ville förhjälpa er till en skola eller ett pastorat. Han har gott om båda delarna, efter vad jag hört. Och jag har sett drottningen, som med egen hand skänkte mig en syväska. Hon hade inte sin krona och spira på sig, ty de äro undanlagda för henne,

494