Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/513

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

Effies olycka, varav mr Nichil Novit ej gett honom tillbaka någonting, vilket jag och lairden väntade att han skulle gjort. Men lagen slukar allt, som folk säger. Jag har måst låna pengar på sex olika händer. Vad drottningen beträffar och den ära, hon gjort en fattig mans dotter, samt den nåd, du funnit hos henne, kan jag blott bedja för hennes välgång här och hädanefter, och befästandet av hennes hus på dessa rikens tron, både nu och för alltid. Jag är säker på, att du för hennes majestät omtalade, att jag är samme David Deans, som man hade så roligt åt under revolutionen, då jag stötte tillsammans huvudena på två falska profeter, dessa ovördiga högvördigheter, prelaterna, då de stodo på High Street, efter att ha blivit utdrivna ur parlamentet. Hertigen av Argyle är en ädel och högsint adelsman, som för den fattiges talan och deras, som ingen haver, som hjälper dem, och sannerligen, han skall icke sakna sin lön. Jag har skrivit om många saker, men ej om det, som ligger mig närmast om hjärtat. Jag har sett den vilseförda varelsen; hon blir satt i frihet i morgon, mot borgen att hon skall lämna Skottland inom fyra veckor. Hennes själ är i ett bedrövligt tillstånd — jag fruktar, att hon kastar sina ögon tillbaka på Egypten, liksom öknens bittra vatten vore svårare att fördraga än tegelugnarna, invid vilka stodo de behagligt ångande köttgrytorna. Jag behöver ej bedja dig skynda hit, ty alltid, näst min himmelske Fader, är du min enda tröst i detta betryck. Jag ålägger dig att hålla din fot från förvillelserna på den fåfängans marknad, där du vistas, och ej besöka deras gudstjänst, vilken blott är en otydligt frammumlad mässa, som den med rätta kallades av Jakob den sjätte, ehuru han sedermera, jämte sin olycklige son, sökte återinföra den med hull och hår i sitt fädernerike, varigenom deras ättlingar blivit förskingrade såsom fradgan på vattnet och skola leva i landsflykt ibland hedningarna — se profeten Osea nionde och sjuttonde samt tionde och sjunde. Men låt oss och vårt hus säga med samma profet: 'Kommer, vi vilja till Her-

501