Hoppa till innehållet

Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/519

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

hälften av vad hon förtjänt, ty hon skulle bara hängas, fastän hon bort brännas levande och ändå kunnat tacka Gud, att hon sluppit undan för så gott köp.

— Bäste mr Archibald, sade den utvalda mejeriförestånderskan, jag har aldrig i mitt liv sett en kvinna hängas, utan bara fyra karlar, vilket var en ganska vacker syn.

Men mr Archibald var en skotte och lovade sig ej något så utomordentligt stort nöje av att se sin landsmaninna undergå det straff, den oblidkeliga lagen stadgade. Dessutom var han en förståndig och finkänslig man, och Jeanies senare familjeförhållanden samt anledningen till hennes Londonsfärd voro honom ej obekanta, varför han helt torrt svarade, att det var honom omöjligt att stanna, emedan han hade åtskilligt att uträtta åt hertigen i Carlisle och fördenskull måste vara där i tid. Han tillsade följaktligen postiljonerna att köra på.

Landsvägen framströk på den tiden ungefär en fjärdedels mil från den kulle, vilken kallas Haribee eller Harabeebacken och som, fast den blott är av obetydlig höjd, likväl, till följd av den omgivande traktens flackhet, synes på långt avstånd. Mången rövare och bandit har här dinglat i galgen under krigen och de föga mindre fientliga vapenvilorna mellan båda länderna, och på senare tider hava andra lika summariska som skonslösa avrättningar ägt rum på Harabee, ty dessa gränsprovinser förblevo länge oroliga och voro även vid tidpunkten för vår berättelse råare än de, som lågo längre inåt England.

Postiljonerna körde på, följande vägens krökning utmed kullens fot. Men mrs Dolly Duttons ögon, som jämte hennes huvud och hela välmående person oavlåtet voro riktade åt skådeplatsen, kunde tydligt urskilja konturerna av galgen, som skarpt avtecknade sig mot den klara himmeln, samt den mörka skugga, som bildades av bödelns och delinkventens gestalter på de fina pinnarna av den långa luftiga stegen, tills en av dem svävade i luften under otvetydiga tecken till dödskamp, ehuru den till följd av avståndet ej syntes större än en spindel hängande på sin

507